Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1872, sida 2

helst var Meke Krabbe ännu fri till hand och hjerta då freden slöts, 1679, och hon med sin mor nedflyttade till Lund, der de bosatte sig i det gamla biskops-residenset Lundagård. Någon tid derefter for Mettes halfbroder, Anders Bille, öfver från Danmark, för att sammanträlfa med modren och rådgöra med henne om planen för sitt tillärnade giftermål med Anna Bjelke. I denna plan hade han äfven invigt sin vän, Johan Monrad, i Köpenhamn, och skref nu till honom bref på bref för att förmå honom att komma öfver till Lundagård och deltaga i öfverlägyningarna. Monrad synes någon tid tveka, men efterkommer slutligen upmaningen och upträder en vacker novemberdag 1681 på Lundagård, — en händelse, som bildar upslaget till den lilla historia, vi här meddela efter några utdrag ur Monrads själfbiografi, som varit införda i Tidskrift för Skånes fornminnen. Johan Monrad synes hafva varit en man af ett visst anseende, bildad och berest, men hvarken rik eller af adelig börd. Sina personliga företräden skildrar han med ett eget slags naiv sjelfbeundran. Så säger han, bland annat, att Gud gifvit honom en så fullkomligt skön kropp och ett så utomordentligt förstånd, att han, alt ifrån det han börjat tänka, insett att han vore framför andra begåfvad. Gud?, säger han vidare, hade inlagt i min själ en sådan kärlek till alt godt och dygtigt samt ett så förnöjsamt sinne, att jag aldrig fann mig lyckligare, än då jag var ensam med mig själf; så att när jag sedan gifvit akt på andra menniskors natur, väsen och humör, så