LiUu Kopenhammn afrelte. : torsoduge elterimiodag wid pass ett trettiotal af Örebro arbetareförening. Wid Haleberg skulle de sluta sig till ett större extratäg, hufwudsakligen befolkadt af Stockholmare (762 stycken), men äfwen af Norrköpings. och Lin köpings-dor och sednare jämwål af Kriftinehamnare och Göteborgare, Uddewalliter, Boråfare, Alingsåfare och Falköpingsbor, få att hela arbetarefamlingen beräknades upgå till 11 eller 12 hundra personer. Dödsfall. Lektorn i latin wid Göteborgs elementarlärowerk N. W. Ljungberg bar aflivit på Hellefil i Wermland wid 54 års ålder. Sedan flera år tillbaka bade ban warit tjänftledig från lärowerket och konsistorium, ur hwilta han aflägsnades såäsom ide warande renlårig. Majestätsbrottet i Halmstad har ännu icke fått fin dom. Då juryn i manrags skulle samman. träta, blef den ide fulltalig. Ån samlas den ej förr, än näfta måndag. Halmstadsbladet aftrycker fin utaifwares för fwarestrift. Den år. nästan mera förgriplig, ån den åtalade artikeln. Han uptager hwar efter annan af tirningsartikelns åtalade punkter, utwecklar desamma oc) wirbåller, att tirningen från början ide fagt för mydet. Nämnd, domare. Nämnden wid Bjäre båradsrätt i Ståne har öfwerröstat domaren, vice här radshöfding Ringius wid afkunnande af domen öfwer en ille beryktad arbeteskarl Hypias. Hr Ringius wille endast att H. skulle dömas till 14 månarters fästning, men nämnden dömde honom att undergå straffarbete i 3 år och 7 tygn — ett straff fom anses wara i allo förtjent. Rykte om förfalskningar. Från Ekesjö strefs i tisdage uti tidningen ÅHwad MNytt: Rykte aår bär om en obygalig bift-ria från Grenna. En handlonde såges nämligen bafwa blifvit beträdd med förfal skningar a la Gagner, och vå ban i flus tet af förra wedan skulle derför bäftas, lär ban skurit haljen af fia eler gjort misslyckart försöt dertill, man wet ide få noga bwilletdera. Grens na titning, fom utaiswes blott hwarje onsoaa, hitkommer först om fredaa, men då torte wi få reda på rätta förhällandet; till def utsätta wi icke missrärarens namn, fom dod här är allmänt be tant. . Storartade affärer. I Dagens Nyheter ffrife wes: Från tilförlitligt häll bafwa wi erfarit, att Berliner Bankverein aenom Rechtsanwalt Mecrländer i tisraas i hufwurstaden erlagt twå millioner sexhundratusen rikedoler såsom likvid för Schissbyttans och Ramsbyttans betydliaa malmarufwor jemte Mölnebowerken. Säsom märt: liat må äfwen bärmwid merdelas, att dessa samma arufwor, bwilka förlivet är först undersöktes af cen i Tyskland och Belgien wälbekante och be römte mineralogen, grufegaren br Fr. Krenz i Barmen, i sistlidne november månad af eler pe nom honom inköptes för en summa stor en och en half million, men bwilfet köp genom något formfel då aick om intet, bwarigenom såljarne några få månater derefter sommo i åtnjutande af med ytterligare 1,100,000 ror stegradt pris! Järnwägsfebern rasar fortjarande i alla delar af landet, och intet ondt reri. Sweriae, åtminstone förra delen deraf, eger förhoppnina att snart blifwa öfwerspunnet af ett järnwägsnåt, nära nog lika tätt fom det i Westpreussen, Bel: gien eller Enaland, och har äfwen i i detta affeen: de en stor framtid för fia, och detta tyckas äfwen tyskarne inse, ty Norrteutsche Eisenbabnaesell. schaft spekulerar på att byaga en ny järnbana i Ståne och en i Sörermanland. Tyskarne äro om fia; de weta att draga fördel af wårt land, och det weta enaelsmännen och danffarne äfwen. Dessa inflytta och skaffa fia befittninnar här —— och samtidiat emigrerar Sweriges befolkning till Amerika. ÅÄro några reflexioner behöfliga? En myftiff historia wäcker i dessa dagar stort upseende i Köpenhamn. För omkring 6 år sedan fattade en gammal f. d. sjöoffiser, fom hade af: slutat fin bena fåfom fåran med att fätta ett af marinens skepp på arund i Westindien och sedermera gjort tjänst i ett sivilt werk, kärlek til en una norsk flicka, fom han lärt känna i en fångas pavillon, der bon upträdde fom sångerska. Hans familj giorde alt, hwad den förmådde, för att bes weka honom, fom fort förut under olyckliga omsiändigbeter hade mistat fin bustru, att afbryta tenna förbindelse; men då han war döf för ala föreställningar, bade man ingen annan utwäg, än att påyrka boets telnina, då han begärde skifte för att ingå åktenstap. Då han ide wille aå in här på, funde han följaktligen ide blifwa wigr, och man bekiagade almänt den unga flickan, fom emellertid blifwit moder och lefde tilfammang med den gamla mannen, utan att faktistt wara hang yustru; — att bon i bang hem blef betraktad fom sådan, är naturligt. Rygten om att de more gife RP ME kh mäta AnNHAR?: mon nan bade