Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1872, sida 2

TIt1q 1111tuTULILOC tTf-.muUU HU Ledementolatare wid Swen lifgarde utnåmt förste bataljonsläkaren wid regementet, lifmedikus med. d:r och kir. mag. F. A. Wästfelt. Norska rikets 1000-åra fest. Den allmänna tadsågelsefest för norsta rikets och folkets bestånd i 1000 år, som i Stockholm firades, i torsdags tog fin början på förmiddagen kl. 11 med gudetjänst i Ladugärtelands kyrka. Kyrkans nedre del ups togs af i Stockholm warande norrmän, hwaremot läktarne woro uplåtna åt öfriga åhörare. Swensffa och norsta statsråret samt ätskilliga högre och lägre militära och sivila ämbetsmän hade fin plats framme i foret. Sedan på. 130 v. 3 i norska pjalmboken afsjungits, förrättades altartjänjt med messning af komminister Wiren och paftorsadjuntten Klingstedt, hwarunder pf. 157 v. 1 oc 2 af: sjöngos. Kyrkoherden Lindsten upsteg derefter på predikstolen och tog till ingängsspråk följande ur Davids 90:de psalm bemtade ord: Herre, du är wår tilflykt ifrån slägte till slägte. Förr än bergen wordo och jorden och werlden skapade blefwo, är du, Gud, ef ewiahet till ewighet. Du, fom låter menniskorna rö och såger: Kommer igen i mens niskors barn. Ty tusende är äro för dig säsom den dag i går framgic. ÄÅmnet för betraktelsen, hwilket predikanten bemtade ur den för dagen bes stämda texten, Davids 100:de pjalm, war: De allwarliga maningar, bwilkta Norges tusenårsfest, fom i van firas, ställer til Norges folk, och pres dikanten fick deraf anledning att ställa til samma folt så wäl en upmaning att med tacksamhet blicka tiubaka på de flytda åren och det goda, hwarmed Gud derunder wälsignat det, som ock en maning til bön om denna wälsignelses fortwaro. Under predifan afsjöngs på melodien: Lever den Herre, den meenstige Konpe följande af professor L. Die trichson författade koral: Herre, fom Rigerne Holder i megtige Hender. Tusinde År er for Dig som en Dag, når den ender, Memnessets Kår Taller de flygtende Ar. Takken til Dig wi opsender. Thronerne styrted og sank for den fterke Betvinger. Magtige Folk i et Stormvejr udsletted Din Finger, Men ved Dit Ord Holdt Du vor Fedrenejord Mildt under fjerlige Vinger. Rejs jer, I Tider, fom svandt, at af warslende Stemmer, Slegten jer Bröde, jer Dom och Försoning fornemmer, Sönners Bedrift Tyde den veldige Skrift, Sagaens Runeskfjold gjemmer. Rejs dig, o Nytid! Vort gige står grundfast i Norden, Freden har kronet vort År og välsignet os Jorden, Seklernes Röd Frihedens Morgensol bröd, Bönhört vor Lengjel er vorden. Herre! Bewar nu vort Land i de Tider, fom komme, Drag ej i Vrede imod os Udllettelsens Domme, Sjent os din Änd, At vi i Kjerlighede Bånd Virke vort Fedrelands Fromme. Styrk Du vor Drot og vort Folk, till Din Åre at bygge, Stole ej stolt på vor Kraft, men i Dig vere trygge, Sign Du vort land Tag det fra Fjeldtop til Strand Gud, i Din ffjermende Skygge. Efter predikans slut afsjöngs pf. 97 och til flut pf. 130 v. 4. På aftonen samlades samtliae i Stockholm nårwarande norrmän jämte åtskillige inbjudne gäster i trädgården wid Alhambra, der en festilig kollation war arrangerad. Bland de närwarande märttes excellenserna Adlercreutz, grefwe v. Platen od) Kierulf, lerdamöter af fwenff-uorfta ftatsrådet, högre militärafoch sivila ämbetsmän, fig der ups pebållande norrmän af ständspersonstiassen, bes fälhafware å på redden liggande fartyg samt hela gemenskapen af derwarande norsta jägarkompani, hwarjämte ett icke ringa antal damer bewistade festen. Professor Dietrichson höll festtalet. Han lem: nare först en förklaring öfwer betydelsen af den fest, fom denna dag firares i hela Norge, och in: gick terefter i en historisk utweckling af de förbål. landen, fom betingat Harald Hårfagers mäktiga ingripande i sitt lands historia och de stora följter, som hans upträdande haft för Norge. Det war ej blott mattens öfwerwälde gent emot rät: tens, denne konung representerade, utan det war enheten, ordningen od) ett helt lanrs berättigande att upträda fom ett folk, jom läg til grund för denne store konungs sträfwanden, och Norge rätks nar ifrån bang dagar sitt första inträde i biftorien. Det följde sedan under Danmarks herrawälde en lång natt, äfwen om den kunde förliknas wid sommarens ljusa stymning, men nu hade dagen grytt, då norrmannen stode hand i hand med en broder med hwilken han kände fig med glädje och tillit funna arbeta tilsammans i fivilisationens stora arbete. Tal:n slutade med: Gud beware färerneslandet, lefwe MNorige!, hwarpå fölide lifliga burrarop af de närwarande och fanfarer af musiken. Soupse intogs derefter, och en mänad skålar druckos. Festen slutade tl. 11 e.m. Tusensrsfesten firades i HGrifftiania hon 18 inl; 2— . — — JJ2Z22—L ——— LR