Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1872, sida 2

ner om dörsstraffet och huru ni skall funna för: iwara oc) understödja dem fom påvrta def afffafz fanre, anländer ni til Mart, der ni mötes af aästaifwaren, fom waknat mid bullret af er ankomst. Litet wresig fom wanligt — förmorligen licer gubben uf gift: eller padoger — lemnar ban dock häst, och färden fortsättes till residensstaden. Då ni här på mågen till aåstaifwaregården åter förbi f. d. Johanssonska buset, kastar ni ofrimilliat blicken på bet omtwistade planket, som ännu kvarstår i all fin glans, ehuru någon avdelmatare påstod här om dagen, att Hernösandsboarna köpte huset för plankets skull. Ware bärmed hur fom helst, torre det likwäl snart komma att rifwas, i händelse ide — — — — — — — — Trött efter färden, hwilar ni några timmar, går sedan ut i staden der gamla bekantskaper förse nyas och nya formeras. Stadens märfmwärdiabes ter tagas i betraktande. Till dessa funna mi an: föra den sköna omgifninaen, stadsträdgården, doms kyrkan samt om man så will residenset, elemens tarskolan och S:t Petri ordens hus. Då wi nu, mitt herrskap, tilsammans företaait denna lustwandring omkrina måste wi medgifwa att Hernösand under de sista åren tvyckes waknat ur fin mångåriga rwala, börjat gnunaga bokdammet ur ögonen och blifwa praktiskt. SÅ t. er. bar på fed: nare tiden flere större och mindre bolaa bildat fig den föreslagna mekaniska werkstaden fulländas dag för dag, nya gator, wid hwilka en låna rad af wackra hus upstiga, äro anlaara, äfwensom den nya kajbyggnaren, kyrkans wärmelerning, träds planteringar å offentliga platser o. s. w. Medan wi ännu wistas i Hernösand måste wi göra ett besök i folkskolan, troligen den båsta i bela stiftet. Jarättninaen, en werklig heder för samhället, omhuldas warmt både af skolråret och stadens innewånare i öfrigt. Läsesalarna äro prydlina, ändamålsenliga; undermisninggmateries len fullständia och wäl wårdad; lärjungarne, som icke blott utgått från de torftigas hem eller från fattighuset, utan äfwen ur re förnåämas kretsar, äro alla snygga och med få unrantag skickliaa. Glädjande är att fe den fåärdighet, hwarmed de handhafwa såwäl pennan fom rititiftet, boten får wäl fom yxan eller spaden; ljuf är han att fe, den strålande blicken, då du talar med dem om skolan. När blifwa alla wåra skolor sårana? Tiden hastar och den ångare, som skall föra oss wirare afnår kl. 4, såleres: Farwäl, farwäl du gamla stad Med dina minnen och din grönska! Åepal den ö, der Franzen kvad e bästa sånger, man kan önska! Au revoir.