Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1872, sida 3

Hwarjehanda. Nationalkänslan. Det är fara wärdt, att na: tionalkänslan ide numera lefwer lika starkt i småländingens bröst, som på den tiden 7Smålands-Petter lefde. I en niyligen afliden hederswärd dannemans efterlemnade bokiamling ha wi bland andra goda saker påträffat twänne poem om nämnde märkliga perjonlighet, det ena med öfwerskrift Småiändingen oc Hin, det andra Småländingen och engeln. J det förra omtalad hurusom En jommarnatt, Mer stön i Norden An dagen annorstäds på jorden, Wår Smålands-Petter på en fiubbe fatt, då Hin hedrade honom med ett befök oc) efter åtskilligt fonverserande slutligen tog fram en werldskarta, Bad Pelle höra noga på, ch höll fin föreläsning så: SHär fer du jordens krets. Der har du malta, Som ger dig gryn och malt. Här sträder fig för dig det salta Medelhafwet som ger salt. Här ligger Frankrike med sina winer, Här Engeland med tenn och ull. Der borta Sundet med sin tull, Jtalien här med avelsiner. Här fer du, Skånes land med all fin gröt, Der Sstergylln med fina bönor Och ärter, Dannemark med sina nöt Od) Helfingland med tjäderhönor. Jag wifar ide mer. Du alt jörwärjwa fan Om blott du refer dig och huriigt ropar: Hurra! Hurra: Lefjwe Hin och ingen annl Men Pelle war ej god att purra. Han tänkte sör fig sjelf: Månn ide Hin Förklarar så geografin Som Bibeln? Suken war nämligen den, att Hin, enligt hwad Pelle märkte, oupphörligt sötte att med wenstra Handen skyla en liten fläc på kartan. . OM derföre: Hör, fade han, Patron! tillåt mig wåga J min enfaldighet en liten fråga: Hwad är det för en bit herrn håller tummen på? A, jade Hin, än jen? det är Små: SmåSmåSmåland. Det fan jag dia ide lofwa, Ty det är mor mins morgongåfma. Men då hwart Pelle wred. Han reste fig häftigt upp, gaf till ett rop Och röt: Omad är det fom du skräflar! Wet stäms oc) drag för tufon djeflar! Utom Småland må du sjelf ta altifop! . Wi bedja om benägen urjäkt för slutstrofen, fom onekligen är mera kraftig än fin.