Se der, till hwilken civil förbrytelje Ni i tryck uppmanar, förledd såsom jag hoppas af ungdomlig oskuld och lågande entusiasm för höjandet af arbetarens materiella wilkor. Jag har nu sökt öjwertyga Er, att det är såwäl bolagets, som styrelsens owilkorliga styldighet att aflöna de personer, iom bolaget anwänder i fin tjenst, med lägsta möjliga He lopp. Detta lägsta möjliga pris bestämmes likt alla andra pris af förhållandet emellan tiligång och efterfrågan. Det är detta förhållande, mot hwilket Ri bör wända Cder förebråelfe, då Mi beklagar, att direktionen är för högt och jernwägsarbetaren för lågt aslönad. Detta förhållande fan Ni ej heller förändra, så framt Ni ej i en Haft tillskapar en massa perjoner, fom äro williga och hafwa förtroende att ingå i en jernwägsstyrelse, samt å andra sidan låter en mängd arbetare förswinna, så att priset på kroppsarbete stiger. Ni har försökt Er på en jemförelse mellan styrelsens och jernwägsarbetarens arbete och derwid funnit att den förras aflöning är för högt tilltagen, om man jemför den med den senares. Till jemjöreljegrund har Mi walt tunga, Hetta, swett och möda, och om de båda flagen arbete kunde 1emföras ur denna synpnnkt, hade Ni owilkorligen fullt rätt i Edert påstående. Men jemföcAjegrunden är ohållbar. Ni will fälla dom mellan ett andligt och ett kroppsligt arbetes wärde och tager den kroppsliga ansträngningen till jemförelsegrund; men den kroppsliga onfrrängningen är ej något för dem båda gemensamt, kan således ej heller tjena fom jems föreljegrund och Edert omdöme blir följaktligen jalskt. För att leda Er till rätta härutinnan är det mig ett werkligt nöje att funna wija Er, huru Ni bör gå tillwäga, om Ni mill bilda Er ett sannt omdöme om förhållandet mellan de pris som andligt och kroppsligt arbete för närwarande betinga i wårt fädernesland. Jag mill då wälja mitt exempel från det Håll, dit jag för: modar Er sträjwan är wänd. En lärare mid ett elementarlärowerk fon i medeltal sägas hajwa 2,500 Rdrs lön; för denna lön har han att förrätta ett andligt arbete under 1080 timmar om året, om wi antaga skoltiden till 36 weckor a 30 lästimmar. För detta sitt arbete, utan tunga, Hetta, swett och möda åtnjuter Han således i rundt tal 2,50 per timme. Å andra fidan hafwa wi kroppsarbetaren, fom ers håller 2,50 ver dag med 10 arbetstimmar eller 25 öre per timme. En Himmelsftriande skillnad eller Huru? Den förra har 10 gånger jå hög aflöning fom den senare och detta utan lideligt, dagligt, knogande, stjutande, släpande, bärande, gräjmande etc. Men låtom oss nu se saken från andra fidan. Antag att Ni har en bror od) att Ri båda ären 17 år. Eder bror bes fluter fig att blifwa arbetare och erhåller en arbetslön af 2,50 per dag. hwaraf han aflägger 50 öre samt insätter befpariaz gen på banken. Hans lefnadsomkostnad per år blir således i rundt tal 700 Ådr och besparingen efter 300 arbetsdagar 150 Rdr. Ni sjelf går igenom högre elementarstolan, tager ftudentexamen och wid 27 års ålder magistergraden. Ri har då under Eder 10 års studietid åsamkat Er en stuld aj 10,000 Rdr för lefnadsomkostnad, underwisning och böcker. Ni flår Er ner som lärare wid en skola, erhåller 1,000 Rdrs lön för de första 5 åren, 1,500 Rdr de derpå följande 5 åren, samt 500 Ådrs påökning hwarje 5:te år derefter tills Ni når högsta lönegraden 3,560 Ådr. Låtom oss nu jemföra den olika eckonomiska ställning, hwari det i wårt land gångbara priset i andligt och kroppsligt arbete försätter Er båda bröder på olika perioder af Ert lif. För att ej låta Er, elementarläraren, lefwa kräsligare än Cr bror, arbetaren, sätter jag Edra lefnadsomkostnader lika med hans eller till 700 Rdr om året. Wid 27 års ålder har Ni 10,000 Rrs stuld, Han åter är egare af 1,600 Rdr. En enkel beräkning wisar att wid 32 års ålder har Ni i rundt tal minus 11,500, han plus 2,800. Wd 37 år Ni minus 11,000, han plus 3,750. Wid 42 år har Ni minus 7,750, han plus 6,275, mid 47 år Ni minus 1, 150, han bius 8,645; wid 52 år Mi plus 9.850, han plus 11,500. Således oaktadt Eder mångdubbelt högre aflöning, har Ni ej ännu wid 52 års ålder, om Ni lydas lefwa så länge, nått lika god ekonomisk ställning som Eder broder arbetaren. Största delen af den genomlefda tiden har Ni befunnit Er i etonomiftt beroende och warit utiatt för det ekonomiska betryd, som sluldsättningen medjör; Cder broder, arbetaren, har heta tiden stått på egen botten. Tror Ri att arbetaren Har skäl att afundas Eder? Månne Ni ej heldre borde ur ekonomist synpunkt afundas än beklaga honom? Jag hade walt en jemförelje mellan det andliga och kroppåliga arbetets pris från det område, der jag ansåg Er bäst böra känna förhållandena. Om jag mille wålja andra jems förelseleber, såsom wetenskapsmannens, konstnärens, domarens eller läkarens aflöning, skulle jemförelsen utfalla ändå mera till fördel för arbetaren. Men det ojwan anförda exemplet kan wara nog för denna gång. Ni bör deraf kunna finna, att Mi har orätt, om Ni anser kroppsarbetet för lågt aflönat då man jemför detjammas aflöning med den, som fjälsarbete erhåller och om jag lydats öfwertyga Eder i denna puntt, är mitt syftemål wunnit. Ni erkänner måhända att hwad jag nu sökt förklara är sannt, men att det ej Har fin tillämpning på en jermwvägås styrelse, fom ej besitter fadftidlighet. Stall Ni med fadz stidlighet hos en jernwägsstyrelse menar jernwägsbyggarftidlighet, få har Ni fattat en jernwägsstvrelses åligganden högst oriktigt. Hwad man af en sådan styrelse har att fodra är affärsslidlighet och framför allt redlighet och om Ni äfwen stulle frånkänna styreljen dessa egenskaper, hwarom Ni dock kanske är föga måktig att döma, har bolagsstämman dömt annorlunda och dermed är den twijten slut. Eder förbnndne St—g.