kens språl tolkar wiadomens elemen ter för bet unga slågtet — antagom eetta, fade wi, och fo lan skall ide längre wara att betlaga. Denna sublima tanke förwerkligas ju också dag för dag och) wisar fia sålunda ide wara ett barn endast af inbillningen; det är äfwen på grund häraf, fom wi funna säga, att foltskolan själf är det starkaste störet för folkbildningens wånner. Une derstötien henne i hennes arbete, skydden henne från möjliga angrepp från okunnighetens, fördomarnes och afwoghetens läger, upmuntren hennes lärare, och wi äro öfwertygade, att den wigtiga frågans lyckliga lösning ide skall wara synnerligt långt borta. Jnnan wi afsluta denna anspråkslösa upsats, kunna wi icke uraktlåta att yttra några ord om och till wåra ärade skollärare. En bekant författare säger någonståres: Det är ett märkwärdigt förhållande med skollärarens yrke. Alla äro ense om dess stora wigt och betyr delse för samhället; men det oaktadt gifwes det wäl intet yrke — bland dem fom fordra en mots swarande bildning — hwilket i i det yttre åtnjuter ett mindre anfeende i samhället än juft detta; — wi kunna tillägga: och hwilket wid första på: seendet tyckes wara otacksammare än just detta. Samme författare andrager såsom skäl härför: att skollärarens arbete ide ingriper i stundens intres: fen: ban wertar ide för det närwarande: frukten af hans arbete skall först blifwa spord i en kommande tid. Jcke heller gifwes det wäl någon tjänstemannaklass, fom åtnjutit få ringa upmuntran och deremot haft få många möror att ber kämpa fom skoläraren — wi tala naturligtwis om folkskolans lärare. Man fordrar, att han af rent filantropiska skäl skall upoffra fia för det all: männa bästa, utan att derför hafwa motswarande fördelar: att ban skall, fåfom en konservativ tid: ning för några år sedan uttryckt fig i en debatt röraude folkskollärarens ställnins och wilkor, ens dast bedja och arbeta — samt hungra borde famma titning tillaat — utan att eng göra anfpräk på någon rättwisare ställning. Man har witare ansett, att ban borde wara mera ödmjuk inför Gud och nästan, mera tålig, mera anspräkslös och mera betryckt än andra menniskor, hwilket alt i förening med det ringa stöd han ojtast funnit, der ban bort finna det, har gjort mången modlös, kommit mången att migakta sitt fall, förlamat mångens krafter od) slutligen lagt mången i en förtidig graf. Då en person en gång wille updraga en jäm: förelse mellan de olika yrkena efter deras större och mindre obehag, satte han sotarens i första rummet och skolärarens i det andra. Wi skulle icke beklaga oss stort häröfwer om samma åsiat wore helt och hållet främmande för skollärarne siälfwo, en äsiat, fom, i hänrelse den wore allmän, funde hafwa oberäkneliga följder, och i ide ringa mon bidroge att fördröja den efterlängtade och af behofwet påkallade förbättringen. Ty wore denna åsigt allmän, hwilket lyckligtwis ide är förhålans Det, få wore ide tänkbart, att läraren med lust och trefnad kunde arbeta i sitt fall, utan i stället för den lofmwärda täflan, man nu i flertalet skolor finner, skulle liknöjdhet och tröghet snart taga öf: werhanden och både skolans och lärarens ställning försämras i stället att förbättras. Wi hafwa we lat anmärka detta, emeran faran måhända är större nu än ben någonsin warit, i det att an: spräken på skollärarens bildning och skickliahet årligen stegrats, utan att han åtnjutit motswarande fördelar. Derföre, betrakten edert kall, ide ifrån dess mörfa firor, utan från dess ljusa! oc fram för alt folfffolärare-föreningar öfwer alt i wårt land börjat komma till ftånd. Denna idrd, fom onefligen är ett werksamt medel både såwäl för skolans som lärarens friska lif, har också utgått från skollärarne själfwa. Den första of of kända förening i detta syfte stiftades — få witt mi meta — i Blekinge redan år 1838 af 5 unga skollärare, af hwilka åtminstone några ännu lefwa. De hafwa sålunda haft nöjet att fe den obetydliga fnop: pen utweckla till fig en skön, lifaifwande blomma. Afwen inom wår provins stiftades en dylik förenina sommaren 1870, då äfwen stadgar antogoe, enligt hwilka föreningen en gång om året skall fammanträda, wid hwilka sammanträden frågor rörande folkskolans och lärarens angelägenheter komma under behandling. Af alt hjärta önska wi frame gång äfwen åt denna späda planta, önska att hon med mer och mer wärma måtte omfattas, icke blott af folkskolans lärare, utan äfven af folfbildningens wänner i öfrigt och sålunda bidraga att närma oss till målet för wåra gemensamma sträfwanden! Sundsmall d TA Anli