Hwarjehanda. Dupny de Lömes ballong. Upfinnaren bar till franska wetenskapsakademien afgifwit en fullständig beräts telse om profresan. Balongens fyllande uptog 3 dagar; kl. 1 e. m. den 2 sistl. Febr. företogs i Vincennes upstigandet; en häftig mind blåste, men Hr de Lome satte största förtroens de till fin apparat och drog ide i betänkande att afresa. 14 personer hade tagit platå i kanoten, och sedan en mängd bars last utkasta ts höjde fig balongen hastigt: skruswen kringwreds sörst långjamt, sedan med större hastighet hwarjemte styret wändes först åt höger, sedan åt wenster och slutligen i dias metral riktning. J alla dessa olika ställningar märktes dess werkan i önssad riktning, hwillet wisade att luftsteppet egde en egen fart i förhållande till den omgifwande luften. Det tredubbla problemet: aeroftatens stadighet, dess hastighet och def; lydnad för rodret, war löst på det mest tilljredsställande sätt. Stäfwens rikming bestämdes medelft en kompass, fom war anbragt i kanoten. De upnådda höjderna angåfwos af en aneroidbarometer, och tempereraturen utröntes af en wanlig termometer. Under en fjerdedels timma läro de res sande luftsteppet utföra åtstilliga rörelser, för att förwissa fig om dess stadighet, hastighet och lydaktighet. Kanotens höjd öftver upstigningsorten mar 560 meter; temperaturen 6 gr.; hastigheten 12 meter i sekunden (1 meter 2z3 och en half fot). Man stoppade struswen och höll fig stilla 15 minuter, derefter sattes strufwen åter i rörelse och ballongen styrdes nu i en winkel af 85 gr. med den först observerade wägen; höjden mar då 607 meter; antalet personer wid skrufwen 8; antal omwridningar af skrufwen 25 i minuten. Småningom steg man till en höjd af 1026 meter och hastigheten ökades till öfswer 16 meter i sekunden eller 59 400 meter i timman. Utfigten war storartad, men man måste börja nedstigandet, och fl. 3 e. m. widrörde ballongen marten mid byn Mendscourt, 17 kilometer från Noyon. Oaktadt den häftiga blåster, försiggid nedstigandet med största framgång och utan någon stöt, tad mare den nya formen på aerostateu. Följande mått å balongens gondol äro upgifna; meter balveras de i fot: Hela längden från spets till spets 127 fot 10 tum, största toärgenomslärning 53 f. 1 t.; skrufwens diameter 31 f. 9 t.; bladen äro 2, och antal flag i minuten af ftrufs men, då balongen går 27,000 fot fortare än winden, är 21. Hr Dupny de Löme ämnar å luftskeppet anbringa en ångs maftin för ffruftoen, då hastigheten kommer att ofantligt ökas. — Ett stort problem är löft, säger tidn. Gauloi 8. 7Hr Dupuy de Löme har tagit plats bland de upfinnare fom hedra menstlighet, och om det är Paris belägring som wi hasfwa att tada för uptädten af konsten att styra balons gen, beklaga wi oss icke mera öfwer wåra lidanden. Eslils GemakF. I Göteborgs-Postens weckokrökrönita läfses: — Tempora mutantur (tiderna färändras!) Gamla Kung Gösta i listiden mar, fom hwar man wet, en mätta sträng hushållare, och den tidens statsekonomi ansåg det gagneligt att lägga i hög, fom man såger, att ide blott samla ffatter, utan äjroen gömma på dem. Wid gamle kungens död funnos ocså trå stora, hwäljda rum på Stodholms flott få upjylda med silfwertador, att man dörren näppeligen uplåta tunde. Dessa högst intressanta kammare kallades Cslile gemat, och dem ha wi nog hört talas om i wår glada barndom, då wi pluggade i oss salig gubben CEkelunds tilla. Men få af of känna kanske till, hwarifrän den mystista benämningen härleder fig. Månne från den helige Eslil, fom stenades på den plats, der Estilstuna kyrka nu frår, eller från den mättige erbistop Eskil i Lund, som af kardinalen Nikolaus Albanensis för första gången er: Höll titeln af Smwenffa kyrkans primad, en titel, fom uns dazertebiftopen sedermera 1 ett par hundra år behöll, till stor grämelse sör fin lika högt upsatte konfrater i Upsala? Wisst ide! Kwilka flags får deåsa båda heliga män under fin lifstid Haft att sossla med, men med kung Göstas filjmerstador hade de aldrig haft någonting att beftälla. Nej, benämningen Cffils gemak härledde fig Helt enkelt från den i hela landet för fina rikedomar almänt bekante riddaren Eskil Jjakjon hwars afkomlingar ännu i dag forts leswa i friherrligu ätten Banär. Han war riksråd och herre till Wengarn, ekedenäs och Lindö samt befryndad med trens ne ätter, hwilkas medlemmar ledt swenska folkets öden: Bonde (Carl den 8:de), Sture samt Wasa, i det han war kung Göstas mors morsar. Wid sin död hade han lefwat under syra konungar: Erik den 13:de, Kristoffer af Bäjern, Carl den 8:de och Kristian den 1:ste, sam ten riksföreståndare: Sten Sture den äldre. Herr Eskil, fom i 40 år innehade riksrådswårdigheten, infom ofta för embetssysslor från fitt gods Wengarn till Hufs wudstaden och brukade då altid ta in på Stochholms slott, der han altid ansågs fom en hedersgäst och hade ett par egs na rum stående för fin räknind. Dessa kallades sedermera Herr Eskils gemat, och det war just dem Gustaf Wasa, worden konung, af pietet för fin gamle fråndes aktade minne, utsåg till sin skattkammare. Och det såg ut som om den gamle rike, men sparsamme, stränge, men råttrådige riddarens ande hwilade öfwer dotterdottersonens kolossala kassaskrin, m siljwerfloden derinom steg altjemt, ryktet om den samma gick ut öswer landet och Hade det goda med fig, att nästan hwarje förmögen bonde wid sin död testamenterade till fos naqun silfwergemak några marker af den dyrbara metallen. Men knappt hade den gamle kungen fått luta sitt hwita hufwud till ro, förrän hang efterträdare den sedermera få djupt olydlige Erik den 14:de, började lefwa om med silfret i Eskils gemak, oh detta till den grad hårdhändt, att snart ide ett lod fanns kvar af hela herrligheten. Sedan den tiden har det heller ide blifwit några andra Cslils gemak på Stodholms flott, men det fan odså wara