Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1872, sida 2

har jag förgått mig, eftersom jag får ett sådant mottagande? Och det dertill nu så nära vårt bröllop? Jag teg; jag visste i sanning icke hur jag skulle svara. Tala, jag ber dig! började han åter. ÖDitt bref underrättade mig om, att du hade något att meddela mig; hvad är det? Om jag utan att veta det, skulle hajva förnärmat dig, så uplys mig om min förseelse så att jag åtminstone måtte få tillfälle att bedja om ursäkt. Håll mig icke längre i ovisshet ! Detta sade han med ett försök att skämta; men jag reste mig stolt. Mr. Hawkwood, sade jag med eftertryck: jag har ett mycket vigtigt meddelande att göra er. Jag har utbedt mig er närvaro här för att underrätta er om, att vårt bröllop icke kan ega rum på den derför bestämda dagen. Han såg på mig med en genomträngande blick. Af hvad anledning? sade han efter ett ögonblick. Det är väl blott nyck. Alt är ordnadt; det finnes intet skäl till upskof, intet hinder — Intet hinder? afbröt jag, och jag såg nu hans kinder blekna och såg honom nedslå sina ögon för min blick. Det var ett ögonblicks paus. Jag förstår er icke, sade han omsider i sakta, förlägen ton. ÅJag vet icke hvad ni menar. Om någen har förtalat mig hos er, så är jag berättigad att erfara det, och jag får i så fall bedja er underrätta mig om hvarifrån eller från hvem det häorör. (Forts.)