Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1872, sida 3

Hwarjehanda. Utställningen i Köpenhamn. (Af Erik Bögh.) Apropos indupriutställningen ... Du ton inte göra dig nå got begrepp om hur stiorartad den blir, derför stall jag Hjelz pa dig till rätta. Att beskrijwa wårt kriftalpalats är lit wäl inte min assigt, då du säkert allaredan fått nog deraf i tidningarne; deremot will jag (under tysthetslöfte) Jörtälja dig något om de märkligaste utställningsjöremålen, som jag mill hoppas ditt öga ffall komma att fastna på. J jordwåningen är maskinafdelningen, der alt går med åns ga. Wid sidan af en främpelmaftin, som inte kommer att göra annat än flå blå dunster i ögonen på publiken, är ups stäld en annan mydet komplicerad maslin, som blifwit up funnen af ett aktiesällskap, ty nu för tiden är alting sisäldt på aktier, till och med om det gäller upfinningar och uptädter. Jag känner inte namnet på maskinen, men jag ffall jöta förs klara dig Hur den begagnad. Aldraförst fer man ett omåtts ligt stort hål, få stort att en oxe tan tomma in deri. När detta är stedt (nemligen att oren kommit in i Hålet) blir han strax, medelst en oändlig sammansättning af högst märkwärdiga stampar od) hjul, midyör ögonen på dig slagen för pannan, flådd, garfwad, rökt, stekt och inom mindre ån fem minuter är han en jaga blott. När du går derifrån, fan du gratis ta med dig ett par nya stöflor, fydda af oxens hud. Denna maskin gör alla slagtare, garjware, stomakare, kammakare, ja, ull och med kokerskor öfwerflödiga. J närheten af denna widunderliga inrättning står en fräftskalningsmaskin, deri en kräfta på en sekund blir kokt, slalad och — uppäten, samt en barberingemastin, fom inom Iopz pet af twå sekunder intwålar od) rakar twå man oc) en ftoz makare, om de än ha aldrig så groft ftomatarftägg. Dess ja maffiner äro dod barnleksaker emot både den opvannänns da oxslagtningsapparaten och emot solmaskinen. Som du kanste erinrar dig, upfann kapten Ericson för några år sedan en mastin, hwarmed man kunde tappa solsken på buteljer och spara det tills det blef mörkt, men jog har anledning tro, att han lånat fin ide från en jutländst jwarsware, ty man har aldrig sett den Ericsonska apparaten, hwaremot man har det ljuset lefwande framför sig, som blifwit utstäldt af bemälte swarfware. Denna maffin är mydet snillrik. Den har nästan samma egenskap iom focialifternag kassakista, nemligen att wara ftor och tom, i det den — trots det finns ett pund jern i den — inte wäger mera än ett pund fjäder oaktadt den är full af solhetta, hwilken inpadas på så sätt, att upfinnaren ställer fig med en stor tratt för munnen och slicar solsten, som han derefter spottar ut i kistan. Då fos len, fom bekant, har flädar, måste solskenet renas, och till den ändan begagnas Levin Elias tjärmål, fom är få stark, att man för 2 slilling deraf fon twätta en kubikmål fot. När denna sålunda blijwit ren, tappas den på buteljer, och när mörkret faller på, tager man blott tappen ur buteljen och straxt har man lika ljust i rummet, som på den ljusaste dag. Wända wi oss ifrån mastinafdelningen till stora kristalljalen, skola mi göra bekantskap med en mängd markwärdigheter och jälljyntheter af alla flag. Att uppräkna alla, wore omöjligt i tio bref, och skall jag blott anföra såsom de märkligaste: slagtaren Aagards eget oxbröst, i rökt tillstånd, och en säng, utstäld af en snickare, som redan har patent på åtssilliga märkliga sängar. Den nu utstälda är likwäl den aldra märkligaste, ty om dagen kan man ge den form af en liten fogelbur och ställa den i sitt jönster med pipi och pippan i bo, och om aftonen fjörwandla den till en stönt bäddad säng för 2 personer! Äf dessa få exempel ffall du otmifwelaktigt få ett begrepp om hwilka märkwärdigheter du fan få slåda för en lumpen femriksdalerssedel, ty biljetten foftar werkligen inte mera. Det är helt naturligt, att några gydlare äfwen skola bjuda de refande på etwaå nod) nie da gewefenes, och man har redan upslagit stora tält på några ställen, deri miduns derna skola presenteras. På Sommerlyft kommer att föres wisas en man, fom will flå af fig ffinnet för en mark pers jon, — hwilket är mydet praktistt för öfrigt, enär han fåles des blott behöfwer frida sitt ffinn till sjön, när Han mil