Norrländska Korrespondenten – 29 juni 1872, sida 2

104( —0 vutr!! ut 11 44 Fh; .0W0 bare att underwisa 36 a 37 lärjungar. Att wåra folkskolor warit och äro Bimwerbefolfade skönjes tydligen af de anförda siffrerna och att unrerwisningen wid ett sådant förhållande skall aå framåt och bedrifwas med tillbörlig kraft, eter att läraren skall funna egna den upmärksamhet åt owarje lärjunge fom med rätta bör tillfomma henom, wåga wi med fult skäl påstå ligger utom möjliabetens område. Antagom utt en lirare endast har 60 barn att underwisa. Han skulle då wid hwarje underwisninastimme, förutsatt att in gu öfliaa letstunter bewillades barnen, få fystelsätta fig en (1) minut med bwart ech ett af vem. Läraren är ju i få fall endast en lerförböringdmastin; han måste förbise den wigtigaste delen af sitt fall, unterwisningen, fom bar till syftemål en harmonisk utwecklina af barnets fjälsförmögenbeter och detta få mycket mera, fom foltskolan ännu måste dela fin werksamhet imellan nybörjaren och få hela raden igenom ändra till ven, fom får förs dig att med fina andliga ffatter utträra i lifwet. Någon med wåra follskoleförhållanden einwigd eller den blott ytlige betraktaren häraf torde in: wända att wåra 3,675 småskolor retan borde bat wa untanröjt den länge öfwerklagade och nu åter påpefade olägenheten; men, ehuru mi warit i till: fälle att följa smästolans mertjambet från dess daning i wårt land, hafwa wi likwäl ide tunnat tomma till detta resultat, förnämligast på landsbygden. Ty här anläggas wanligen fmåftolor i de mest aflägena delarne af församlingen och, då ännu många föräldrar gifwas, fom anse vet mått af tunskaper, barnen här funna erhålla, wara trä: räckliat för lifwet, måste fmäftolan på samma sätt ersätta foltskolan, som foltskolan får ersätta småstolan. Anmärtas bör, att småskolor på högst få undantag när, ide anlängas inwid follstolan. Städerna äro lilwäl något bättre lottade, der icke tillsynen är brisifällig. På tal om tilljynen gifwes of en osökt anled ning att yttra några ord om imspektionen. Det tilfommer fom bekant är pastor i hwarie församting att hafwa närmaste tillsyn öfwer fin församlings skolor; dock, af orsaker som här äro öfwerflödiga att omorda, har man funnit skäligt att genom för ändamålet tillsatta inspektörer ut öfwa en noggrannare upsigt öfwer skelwäsendet. Jnspektören, fom bör wara en praktisk skolman och själf lagt hand wid unrerwisningen, skall icke blott kontrobera skolornas wertfambet, utan faftmera ordna, råda, tillråttawisa och upmuntra ber såtant finnes af behofwet påkalladt. En märkbar förändring har ocså egt rum der inspektionen med samwetsgrant nit förrättats. Manga skolor Haj: wa härigenom blifwit mera omhultade, många stolsalar fått ett fördelaktigare utseende och mån: gen lärare har härigenom ordentligare utbefommit fin torftiaa aflöning; men det oaktadt, och ehuru mi ha stora förhoppningar fästade mid ven: summa, lunna wi likwäl ide fult gilla vet fått hwarpå den jör närwarande utöfwes. ZJcke få sålan inträffar att läsningen af någon tilälli het i en eter annan skola är inftäld eler att ingen af skelrådsledamöterna år tillstäres eller att pastor är bertrest, ten dag inspektören anläns der. Detta är alt saker, fom böra påaftag, Allaa dessa olägenheter kunde undwikas genom den enfs la åtgärden, att inspektören på förhand tillfännas gåfwe fin ankomst, då båre så wäl skolrådet fom andra folkskelans wänner blejwe tilljälle att mar ra närwarande och taga del af de anmärkningar inspettören möjligen finner fia befogad att göra Då, sasom nu ofta är fallet, ingen annan än ffolans jårare får del af de äskade förbättringarna, torde man, isynnerhet wid betraktandet af skolråtens ofta wisade betänksamhet — att ide säga någonting hårdare — da det äller anslag till foltstolans utweckling, någorlunda funna beröma hals ten af inspektionens werkninaar. Derimot tro wi att tessa anmärkningar icke så många gånger som nu, åtminstone under mera ogynsamma omfiändigheter, är fallet, utan werkan skulle behöfwa ups repas om de direkt delgåfwes wederbörande ffolstyrelser. Då nu den af ess föreslaana förändrine gen i sättet för infpektionens werkställande är en inspektörernas ensak, wåga wi äfwen med någet skäl hoppas, att te själfwa skola inse nyttan börs af och widtaga de åtgärder, fom onekligen öfver ensstämma med flertalets önskningar. J förbigå: ende kunna wi nämna, att några retan hafwa ajort det samt hafwa derwid funnit att — utom skolstyrelsen — en sior del af föräldrarne warit närwarande. En foltskoleinspektör skrifwer: Huru skolorna eljest warit bejökta, har lätt kunnat finnas af i skolorna befintliaa diarier och examens upgift; och huru de skötas, bör äfwen utan oförmodadt inträffande ar en salkunnia person funna inf.87; — men fullkomliat lita wigtigt som detta är att inspektören får med skolråden och barnens föräldrar samtala om skolans anglägenheter.Det ta — säger samme inspeltör — bhar af mig ups fattats fåsom en wäsentlig fat wid inspektionen. En sak af icke mindre wigtig beskaffenhet än den föregående och fom minst sagt är en migbusbålrs em flata A. sAAFFFNron stunIl — — —