jag under vägen tillhviskade några trostande ord. Jag nedsatte henne framför eldbrasan, upband hennes långa, böljande hår, torkade hennes fuktiga kläder, och då hon blifvit varm och förfriskad, höljde jag in henne i några schalar och fick henne att lägga sig på soffan, der hon snart sof utmattningens och sorgens hårda, drömlösa sömn. (Forts.)