med någon person, som derom kunde gifwa dem upplysning. Sålunda swäfwar man ännu i ofuns nighet om huruwida detta är ett nytt bidrag till de hemska mordens eller de osanna ryktenas historia. Ny postgång. Den 1 nästkommande juli igång: sättes ren at oss förut omnämnda nya poften emellan Torp och Ragunda. Tidtabellen för denna poft, fom emellan förfts nämnde orter kommer att färdas en gång i mecfon, fram och äter, är anordnad sålunda att pos sten stall afgå från Torp måndags afton kl. 8 och ankomma till Ragaunda tisdags afton kl. 5 samt återgå från Ragunra torstagar tl. I f. m. och ankomma til Torp fredagar kl. 6 f. m. För de korrespondenter i Sundswall, fom wilja begagna denna befordringslägenhet för såwäl orekommenderade fom retommenderade bref till Ras gunda torde det wara af intresse omnämna att sårana försänrelser skola från Sunrswall ofgå senast med den post, fom måndagar ll. 9 f. m. härifrån affårdas til Torp och Östersund. Tjänstledighet. Konal. m:t har under den 7 i denna månad uppå derom gjord ansökning bewils jat landshöftingen m. m. A. Weirenhjelm tjänftletighet för helsans wårrande under twå måna der, räknade från oc med ten 15 innewarande juni, med rättiabet för honom att, derest helfos tillståntet fårant tilläter, före utgången af berörs da tid i tjånstgöring åter inträda. Utnämnde och förordnande. Kongl. m:t bar d. 14 d:s till provinsialläkare i Nerer Kalixr ristrikt af Norrbottens län utnämnt och förordnat t. f. lasaretsläkaren i Wisby, medisine lisentiaten Jakob Frihiof Kinrberg. — Kongl. paeneral-tulftyvrelfen har den 14 d:s utnämt och förordnat kontrollören wid Cbharlottens bergs tullstation Lars Petter Pettersson att wara tullförwaltare i Umeå. Medalj. Hos konal. m:t har blifwit anmålrt, att swenska i Göteborg hemmahörande briggen Emilie, förd af taptenen 3. Pebrejon, på resa från Swartwik til Grimsby den 17 ottober 1871 under storm ute å Bottniska wiken sprungit läck, få att fartyget, oaktart alla manskapets anstrångningar, ej kunnat hållas läng; att i följd häraf besättningen, fom måste öfwergifwa pumparne, men ide wågade fia ut i bätarne, otwifwelaktigt skulle omkommit, såwia icke holländska kaptenen J. P. de Jonge från Harlingen med sin skonert Bandine Elisabeth seglat intill Emilie oc, ef ter att under nära ett tyan hafwa hållit sig i närheten, lyckats rädda besättningen å sistnämnda fartyg ombord å 7Bandrine CEliiabeth; samt att kaptenen de Jonge derefter fört besättningen till Suntswall utan att derför fordra någon erfåttning, J anletning håraf bar kongl. m:t under den 1 innewarande månad funnit godt att, såsom weders mäle af sitt wälbehag öfwer sjökaptenen J. P. de Jonges omförmälta berömwårta handlinpyesätt, tilldela honom ett exemplar i auld af metallen utaf femte storleken med inskrift: För berömliga gers ningar, att i högblått band med gula kanter bäras å bröstet. (P. T.) En gammal kyrkoherde, som anser presten wara af Gud och biskopsämbetet grundadt i den Heliga skrift, sörjer deröfwer att dessa ämbeten få illa missbrukas i wåra dagar, och har i en afhandling, fom blifwit redaktionen af Framåt delgifwen, särdeles skarpt och bittert kritiserat biskoparnas besök i församlingarna på landet. Biskopen Ilefwer snart sagdt på rörlig fot. An är det en vi sitation, fom skall werkställas, än en pastor, fom skall installeras, än en fyrfa, fom ffall inwigas. Hwad göres under dessa besök för vet reliaiöfa littwet eller den allmänna uplysningen? Intet. Blott kyrta, prestgård och messskrud äro i godt eller hielpligt skick, och de föreskrifna formerna uprätthållas, så anser sia biskopen med lugn kun. na resa tillbaka till sitt palats. för att i fina diarier anteckna att inga refwor finnas å Zions murar. Sorligast griper det tock den gamle enkle mannen när han finner att biskopsbesöken i preftgårdarna utgöra ett werksamt, mertel, att bland allmogen sprida smak för lyx, öfwerflöd, högfärd och frosseri. Biskopens befök i preftaården ilus streras wanligen af en e0er flera större middagar, till hwilka en del församlingsboar inbjudas, naturliatwis för att lägga i dagen det goda före hållandet emellan herden och hang hjord, och här erhåller den enkle bonden för första gången måhända i sitt lif praktisk erfarenhet af att det år möjligt, eburu ide utav fara för helsan, att förtåra 6 a 8 rätter mat samt skölja ned dessa med tyrbara winer. Det går ide an med mindre än att biskopens skål drickes i champagne, hwaraf kanske tussinet stryker. Hwad skall den enkle landtmanuen tänka om såtant slöseri? Storgårdsbonden, d. w. s. den förmögne landtbrukaren deremot härmar naturligtwis med begärlighet efter lyxen få godt han fan, och när han gör giLe är det 2—ML —8 2—