Norrländska Korrespondenten – 18 juni 1872, sida 2

70, hvad denna sidenkladning är vacker! Mademoiselle skall taga sig superbt utmed denna slöja, och dessa broderier och dessa silfverliljor sedan! — På detta sätt fortfor Pauline, intill dess hela hennes förråd af engelska gloI sor var uttömdt. Sjelf nöjde jag mig med ett ytligt betraktande af dessa rariteter, öfverlemnande åt Pauline glädjen af att beundra dem, så mycket hon behagade. Medan hon var sysselsatt härmed och trippade från skåp till garderob, var hon lika rask i munnen som i fötterna, och hon sade till mig i frågande ton: När nu mademoiselle blir gift, lefver hon naturligtvis i London — icke i detta gamla chateau? EUÖÖHvarfore skulle jag icke hellre bo här, Pauline? Jag tycker att Holmly är en mycket behaglig vistelseort. Ja, naturligtvis; men mademoiselle skulle se Paris, så komme ni minsann icke någonsin tillbaka hit. Jag tror icke, att jag kunde fördraga något ställe framför detta. År det icke ett riktigt vackert gammalt ställe? IlIIo, mademoiselle, svarade Pauline något tveksamt, men — här stannade hon, och jag som icke begrep hvad hon kunde hafva emot Holmly Hall, frågade henne om det var något som hon icke tyckte om här hos mig. , nej, utbrast hon, mademoiselle är un ange, och detta ställe är mycket charmant, men — och här afbröt Pauline sitt arbete, vände sig mot mig och sude med ett; hemlighetsfullt