Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1872, sida 2

Välnaden på på olmly Hall. — (Ports. från n:o 68.) Kort efter min förlofning med Ernest Hawkwood mottog jag en inbjudning från hans mor att tillbringa ett par vecker på Woodleigh Manor, Hawkwoodernas herresate, ett gammalt vackert ställe endast 12 mil från Holmly. Jag hade ingen lust att fara dit, och jag kunde icke föredraga Mrs. Hawkwood. Hon hade visserligen alltid varit vänlig mot mig, hon hade till och med visat mig en öfverdrifven vänlighet; men jag började förlora tron på hennes upriktighet. Jag trodde mig uptäcka en riktigt egenkär, verldslig natur under detta inställsamma yttre; men hon ville icke emottaga några ursäkter, hon kom sjelf till Holmly och ville absolut taga mig med sig dit. Under mitt besök der såg jag icke mycket till Lionel. När vi möttes, var han höflig men kall; sin bror visade han blott ringa h Jertlighet, men behandlade honom med jämn, kall höflighet. Ernest deremot tycktes vara illa till mods i sin brors närvaro. Ibland tyckte jag att han bevakade honom, oaktadt jag icke anade hvarför; men jag upfångade stundom ett förstulet ögonkast från hans underliga, gråa ögon, som vandrade från hans broders ansigte till mitt, liksom om han ville gissa till våra tankar och utleta den hemlighet, som han förmodade vara dold under ytan; för öfrigt var hans upförande mot mig en gåta; han började att blifva orolig, osäker, stundom öfvergifven, stundom mörk och tyst. Jag lade också mär