Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1872, sida 2

Vålnaden på Holmly Hall. (Ur Jönköpingsbladet.) (Forts. från n:o 67.) Förvirrad blickade jag upp. Mr. Hawkwood tog sina ögon från mitt ansigte, då jag gjorde detta, och ett synbart uttryck af smärta spred sig öfver hans eget; men då han märkte mitt bedröfvade utseende, kom han fram till mig, fattade vänligt min hand och sade: Ni har ingen anledning att vara orolig, min kära miss Stanhope (ända intill denna dag hade han kallat mig Carrie); ni behöfver icke alls vara ängslig, fortfor han med ett småleende. Er far uttalar i sitt bref endast en önskan om ett äktenskap, som han antog vara fördelaktigt för er: han befaller er det icke, och jag tror i sanning, att om han ännu lefde, skulle han icke lägga något band på er böjelse, och jag anser ej heller, att han vore berättigad dertill. Ni känner alt så innehållet af detta bref? förmådde jag ändtligen framstamma. ?Ja, svarade han; jag stod vid er fars säng medan han skref det. Han gaf mig det oförsegladt och bad mig läsa det. Jag läste det utan öfverraskning. ty jag var icke främmande för hans önskningar angående denna sak. Han önskade, att ni skulle få brefvet, när ni icke längre var barn, men han utsatte ingen bestämd tid. Det var hans sista bön; han dog följande afton. Jag borde måhända hafva gifvit er detta bret tidigare; men jag antog det vara att föredraga, att ni och min bror möttes utan att veta något om det förut