in till de medlidsamma tjenarne, som dock voro ur stånd att hjelpa henne, äfven om de hade vågat trotsa sin stränge herres befallningar. Omsider, då hon fann sina ansträngningar fruktlösa, lemnade hon stället och sökte att finna skydd under parkens träd; åtminstone förmodade man det, ty morgonen derpå fann man henne liggande stel och liflös tätt invid den granbeväxta kullen, som altsedan burit hennes namn. Hon var stendöd, och hade sannolikt i mörkret förvillat sig bort ifrån de skyddande träden. Man säger, att hennes vålnad stundom vandrar omkring i Hylmly Hall, men synlig för dödliges ögon endast kvällen för en eller annan vigtig händelse. Då, på en vild, regnig och stormig afton, sedan mörkret inbrutit, har man sagt, att en smärt, kvinlig skepnad blifvit sedd utanför fönstren, stundom knackande på rutorna och stirrade in med dödsblekt ansigte och långt, vackert hår, drypande afregn. (Forts.)