Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1872, sida 2

och med sin dotter på det strängaste både att se och tala med sin älskare och att på något sätt stå i förbindelse med en illasinnad och en rojalist; men oaktadt alt hvad hon visste om sin faders oböjliga envishet och dödliga hat till rojalisterna, sammanträffade hon flera gånger med sin friare; och slutligen då hon fann att tiden icke medförde något tecken till eftergifrenhet hos hennes fader, förglömde hon till den grad sin pligt och den lydnad hon var skyldig sin fader, att hon samtyckte till att ingå ett hemligt äktenskap. Det gamla rundhufvudets raseri kände inga gränser, då han uptäckte sin dotters olydnad; han jagade den olyokliga unga kvinnan ur huset och bad henne gå att söka sin make bland Belials söner om hon ville, ty hans hus skulle hon aldrig mer beträda. Detta hände midt på vintern, sent en aftonstund; det var isande kallt, regnet föll i strömmar, och stormen skakade huset; men ingen känsla af medlidande fanns i den hämndgirige gamle puritanens hjerta. Han jagade sin dotter ut i vinteraftonens regn och mörker, stängde och läste sjelf alla dörrarne och gömde sjelf alla nycklarne; han stängde sig derefter inne i sitt eget rum, efter att först hafva svurit en ögonblicklig hämnd, om någon af tjenarne skulle våga att öpna dörrar eller fönster eller på något sätt söka att hjälpa sin olyckliga unga herrskarinna. Någon tid ströfvade den stackars kvinnan eländig omkring, bönfallande i ömkliga uttrych om att få slippa in blott denna enda natt; hon bultade på de nedersta fönsterrutorna och såg