Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1872, sida 2

går. Jag bortkastade min virkning, flyttade en låg stol tätt intill hennes pall och satt der och såg så nyfiken upp till henne. ?Hvad du nu liknar din mor, barn! sade den gamla damen, i det hon aftog sina glasögon och bortlade sin stickning; hon hade samma bruna ögon och nötbrunt, knollrigt hår, alldeles som ditt, och samma ifriga uttryck i ansigtet; hen brukade flytta en pall intill mig alldeles liksom du nu, för att höra på någon gammal historia ; det är nu många, många år sedan, och likväl förekommer det mig som i Hvad den gamla sagan angår — ty nägot annat är det verkligen icke —, så handlar den om en viss Sir Mark Stanhope, som säges vara den som först bygde Holmly Hall eller, rättare sagdt, började bygga det, ty nästan hvarje följande generation har tillagt en flygel eller en gafvel eller på annat sätt tillagt eller förändrat något, till dess det blef denna underliga, orimliga byggnad, som det än i dag är. Sir Mark som lefde här vid inbördeskrigets utbrott — Jag menar på Rundhufvudenas tid, i början af denna förvirrade period — hade tagit parti i striden med parlamentet, och då han var af en dolsk och inbunden karakter och ett våldsamt sinnelag, blef han slutligen en af de ifrigaste och mest fanatiska af Cromwells anhängare och beundrare. Han hade emellertid ett enda barn, en dotter, som var mycket skön; Till henne friahar varit hon är min historias Esther. de sonen af en man, hvars glomdt före vår tid, men hvilken var en ifrig Hennes fader nekade icke utan förbjöd till namn och sträng rojalist. blott att gifva sitt samtycke,