Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1872, sida 2

föreföll mig, att jag skulle vara egarinna af detta stora hus, dessa vidsträckta egor, dessa höga ekskogar, denna omfångsrika, välskötta park! Jag hade ju också så plötsligt hitkommit. Endast för få år sedan var jag ett barn — för få månader sedan var jag en skolflicka; nu var jag den rika, afundsvärda miss Stanhope och egarinna af Holmly Hall. Om få veckor var jag fri från min förmyndares tillsyn, och då skulle jag komma i full besittning af alla en godsegares rättigheter, privilegier, pligter och ansvar. Låt vara att det innebär en stor förmån att vara enda barn och arftagerska till en stor förmögenhet och fullkomligt oberoende, så är dock en föräldralös flicka utan bror och syster och som knapt kan minnas föräldrarnes ömhet, likväl en öfvergifven varelse. Det fans en tid, då det var två lefnadsfriska farbröder mellan mig och detta vackra arf. Nu hade jag blott en enda nära slägting — den gamla damen, som satt och tog sig en lur i sin stol, trött af att vandra med mig beundrande från rum till rum och upsöka alla märkvårdigheterna i det stora, gamla huset. Hon var min mors tant, och till henne blef jag anförtrodd, då jag var två år gammal och mina föräldrar seglade till Indien; men innan tre år förflutit inträffade sorgliga och oförutsedda förändringar för oss, Mina två farbröder dogo med få månaders mellanrum; ungefär samtidigt tnträffade från Indien underrättelsen om min mors död. Min far, nu egare af Holmly Hall, återvände till England. Jag minnes honom endast dunkelt — blott att jag tyckte rät mycket om den höga, smärta och