andra så innerligt älskande och nu andtligen återförenade varelser. När morgonen randades, var det högtid i himlen, som då öpnades för attinsläppa Marthe, hvilken bar Lucie på armarne. Herrliga lofsånger klingade dem till mötes från alla läppar och jungfru Maria nedsteg från sin tron för att kring barnets hals hänga de till perlor förvandlade tårar, som flutit från dess moders ögon. (Slut)