Korrespondens. Östersund i maj 1872. Till Norrlåndska Korrespondenten i Sundswall. Då eder kollega, Suntewallsposten, månatligen innehällit korrespondensartiklar, hwilka merdela en krönika härifrån, tager sig en tillfällig forrespondent friheten att undfägna äfwen edra läsare med ett potpourri af dagens händelser ifrån fams ma wrå af werlden. J ätskilligt torde derför artitlarne komma att likna hwarandra; men då Suntswahspostens korrespondent synes bafwa giort till sin upaift att tillrättaföra de stackars wilsekomna inom wårt samhälle, hwilka mera winnläaga fig om att följa de religiösa och mora: Uska känslornas bud, än att upodta fina intellef tuella förmögenheter för att efter bildningens fom: pass styra fin lefnadsjulle, lemna wi åt bonom ensam detta fätt och önska bonom lyda till i hang storaktiga företag. Wi skola behandla mera materiella ämnen. Först möter då oss penninaen, som är nervus rerum och derföre ifrigast eftersträfwas af mens skan. Ever stats träpatroner hafwa under min: tern frikostigt utstrött denna wara ibland Jämtarne; godt år och höga prifer å landets erportwaror hafwa ökat tillgångarne; de hårda årens bittra minne börja derföre blekna; den lösa be folkningen spelar herrar; de tyra tiderna återtomma. Redan fordrar en tagewerkskarl 1: 50 och teröfwer med kost per dag; för slottanden be tingas på förband 5 a 6 ror för kvinna och tube belt för mannen, jämte kosten, för weckan. Pre tentionerna ftiaa troligen än widare. Flottninas-. bolagen bafmwa derföre handlat flott, vå de hit: säntt arbetsfolk förerifrån för att ej bero af ar. betskrafterna inom landet. Här tyckes altså war ra ett förlofwadt land, som borde locka till sia en del af utwandrare skaran, som drager till Amerika; men bristen på järnwågar och lifsmedlens dyrhet afskräcker dem härifrån. Wår stad bar åter firat en järnwäasfest, fom, då den ej bewistats af damer, ej torde gifwa