Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1872, sida 2

De skönaste perlorna. Legend, bearb tad från franskan af Sigyn. I. Jungfru Maria onskade en dag erhålla ett halsband af så stora, hrita och sköna perlor, att aldrig kvarken en kejsarinna eller någon annan jordisk kvinna burit ett liknande. Englarne, som besöka jorden fingo också genast befallning af Gud att upsöka de skönaste perlorna samt löfte om upfyllandet af den första önskan, som uttalades af den, hvilken lyckades att verkställa Marias vilja. Glada öfver att kunna bevisa allfadren sin kärlek och tjänstaktighet, sväfvade englarne i alla riktningar nedåt jorden. Två serafer med hvita vingar, hvilka tillsammans genomflögo det stjernströdda himlafästet och hand i hand sänkte sig mot jorden, stannade slutligen på taket af ett palats, der det firades en präktig fest. Oräkneliga ljuslågor flammade från kronor och kandelabrar och spredo en förbländande strålglans öfver de i sammet, siden och guld prunkande salarne, hvarifrån ljudet af en tjusande dansmusik utströmmade, blandadt med glada skrattsalfror. Understundom ssähtade fönstrrdraperierna åt sidan, så att seraferna kunde se huru damerna, hvilka dansade derinne med blottade och juvelprydda halsar, skälfvande af feberaktig fröjd och med kärleksglödande blickar och vällustigt leende lämpar, skämtade med sina beundrare. — Broder, sade den yngste engeln, här fins det sköna perlor.