Kraterns och själfwa bergets utseende syntes wara alldeles förändradt. Särskildt torde oms fånget af den stora kratern på toppen af berggkäglan, hwilken förut arbetade med fyra frateröpningar, hwilka en utfrötte wattenånga, en annan swart röf, den tredje och den fjerde utkastade ftenar, bafwa i betydande grad förökats. Nog grannare undersökningar kunna wäl först efter en god tids förlopp anställas. Af intresse blir det att erfara, huru observatoriets instrument förs höllo sia omedelbart före och under utbrottet. Vesuvii historia tan ide upwisa något förfträdligare utbrott under detta århundrade. Wäl ans stälde den eruption, fom inträffade den 8 december 1861 och förstörde Torre del Greco, nästan större skada än den nu timade; men mid nämnda tillfälle kunde menniskorna lättare sätta fia i får kerhet, bwaremot wid det senaste utbrottet fratrar öpnade fig långt nedom bergets mitt på ställen, bwarest ingen hade förutsett något sårant, och med förstörande wåldsamhet utsände eld och plödande strömmar af lava. Jag tror mig — får ger en korrespondent — funna falla det (nämli: gen utbrottet) en stor lyda ide blott för Neapel, utan för hela Jtalien. Hade de oerhörda natur: krafter, om hwilkas fraktanswärda kraft utbrottet bär wittnesbörd, ide haft tillijälle att urladda fig på detta fått, skulle en försträcklig jordbäfning hafwa hemfökt Neapel, ja hela Ztalien, och i ftället för det jämförelsewis ringa antalet af offer skulle wäl tusenden hafwa rvufat under för en knapt mindre förskräcklig död. Professor Palmieris observatorium synes — heter det i en annan upgift — endast genom ett underwerk hafwa undgått att förstöras. Det är beläget å det s. k. Monte de Cateroni, ungefär midt på Vesuvii westliga sluttnina. Sedan 1855 bar Palmieri med outtröttlig ifwer observerat de vultaniffa fenomenen med tillbjälp af fin feismor graf, fom antecknar tiden för hwarje jordskalf, dess riktning och styrka. Enligt en allmän, men felat: tig föreställnina skulle alltid en swagare stöt föregå hwarje större utbrott. Detta har emellertid ide warit häntelfen denna gång. Hwad fom der. emot wäckt wetenskapsmännens upmärfjambhet är. att det under hela den förflutna wintern ända til Vesuvii senaste utbrott har herrskot en förökad vulkanisk werksamhet på hela jordklotet. Ef: ter katastrofen på Philippierna (den 8 december 1871) följde den 5 januari detta år utbrottet på Sandwicheöarna i förening med utbrottet från Kilaneaberget, förstöringen af Schemacha (den 28 januari), vet förfärliga jordskalfwet i Californien (ven 26 och 27 mars) samt Antiochias förstöring den 3 april. Genom det sistnämnda jortskalfwet begrofwos öfwer 2,000 menniskor under de fame manstörtande husen. Det kan knapt wara något twifwel underkastadt, att Vesuvii utbrott är en enskild länk i denna ledja af eruptioner, fom bära wittne om en förökad underjordisk wertsamhet. rån Warasc skrifwoa ;BInFtjorno R;;rynsäan