Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1872, sida 3

Gif din skärf och tig! (Af arbetaren Swen Jansson) Om wälgörenheten mill fin lexlust tvinga mindre biter bliv då jattigdomens lott. ty ett milslängt tal till haljtumsffänt fan bringa harmens glöd vå kinden: tal, om än få godt, mättar ingen mage — broder, akta dig. peppra ej din gaswa — gif din ffärf och tig! Rär en liten pariwel om ett öre gnäller, stå ej der och bräk hwad du om honom tror! Kanske stryker gåvan åt till karameller, kanske bär han hem den till en fattig mor; kanske Har han intet Hem, fom wäntar sig, mins din egen barndom — gif din ssärf och tig; När du fer en usling, sök ej strax att leta i hans röda nån slälet till hang nöd; kanske har hon rodnat utaf harm att meta huru ofta munnen lidit brift på bröd. Det går upp och ned för oss på liswets stig: äfven du fan flinta — gif din skärf och tig! Höljd i trasor står en gatans Magdalena, barnet inwid barmen eger ingen far ... Rynka pannan ej, du hittillsdags få rena, met du ej, att mången engel fallit Har! mkan för den arma, bön till Gud för dig stada ingendera — gif din ffärf och tig! Mästarns bud du följer. när du hemlighåller För den wenstra Handen hwad den högra gör, gerningen skrijs upp i himlens protokoller, kommer dig tillgodo en gång när du dör — godt att då ha samlat, ty wid himlens thron frå till sist wi alla såsom fattighjon!