2ä n VU DLUUIIITLItT 111 billiga premier. (574) A. Ågrell. ITE OSS TE RDR — EEe UeNALUHULeCUSLHUmN GStodholms-Sorrefpondens till MNva Rorrlänrfa Korrefpondenten. (Genom elegrambyrån) Den 5 maj. Idde owäsene umdringar har denna rifsdag widtagit i af e på riksbankens styrelse och förwaltning soutskottet hare, på grund af pet förflap ankoreglemente fom banfofullmäfttine afgifmit och fom man antager till stor del mwara vperk af hr Dufwa, tillstyrkt riksdagen antagandet af ett nytt, mera tidsenligt bantoreglem Bland för allmänheten wigtiga ändringar, till bwilka riksdagen lemnat sitt bifall, äro: fom metallisk kassa uptagas ingenting annat än banken tillhkörigt inom landet befintligt guld oc) silfwer (förut inråknades i metalliska kassan auld och silfwer af banken nedsatt Hog utlänrska säkra banz ter eller bankirhus samt utläntska wexlar å tre månader); att lån få lemnas ej allenast på bes stämd tid af höast sex månader utan oc på ups sägninastid af högst tre månader; kreditiv bemiljas alla flaa8 bolag utom sedelutgifwande banker; samt att föreskriften, om att inlemnaren skall å lånehandlingar teckna answarighet för handlingar: nes rigtighet, uphör. J och med denna föreskrifts borttagande torde det för hrr tjänstemän wid rikgbanben inbringande men äfwen farliga kommissionärskapet de facto hafwa fått dörsstöten. På tecknandet af answarigheten betraktades såsom ett slags assurans och kommissionären måste natur. ligtwis hafwa ersättning för fin riff. Kamrare ne hafwa wisserligen ej ännu blifwit öjwerens om hwilka i riftbankeng tjänst hädanefter skola förbjudas eller icke att uträtta kommissioner åt länebehöfwande m. m. dithörande, men bhufwurds arunden för ett system, som medfört omkostnader för allmänbeten och obehag för banken själf, bar bortfallit. En talare, br Jöns Pehrson, i Andra kammaren såg i förswaret för afskaffandet af dens na anfwarspåskrift ett gagnande af privatbanksinteresset; men br Gumeeliug, den reservant ins om bankrevisionen fom egentligen gifwit upslaget till den nu widtagna ändringen, wisade reprefen: tanten från Sunnerbo, att om man i nu föreligs gande fal skulle tänka på privatbankerna, få more det wäl i deras intresse att omkostnaderna för lån i riksbanken höllos få höga fom möjligt och ide minskades, hwilket sednare förhållande just skulle inträda, om man uphäfde föreskriften för inlemnaren att påteckna fin answarighet. Hr Jöns Pebrsons upträdande war bär ide lyckligare om oc ej få opassande fom vå ban i onsdags, under diskussionen om beräkningen af mantalspenningarne, framkastade en insinuation om att Andra kammarens protokoll på obehörigt sätt ändrats beträffande kammarens beslut angående talmannens wågran på propesition om ges mensam votering rörande mantalspenningarne samt det derpå följande förkastandet af den ups fatta veteringspropositionen. Som detta yttrande ide bör undandragas offentligheten, meddela wi efter nogoranna anteckninaar hwad han wid till: fället anförde. Setan han först pästatt att ftatsutskettet oriatigt refererat Andra kammarens beslut och derefter genom uplägning af det jujterade protokollet befunnits att utskottet fullkomliat rätt upfattat saken, yttrade han: Efter den ups lysning, fom genom upläsandet af protokollsutdraget för den 22 april erhållits, förefaller det werkligen som något besynnerliat måtte egt rum med detta protolol. Ty det lärer wäl ej hafwa fallit hwarken herrarne eler mig ur minnet, att den voteringsproposition, fom wid tillfället pod kändes och antogs, Iyrde på att låta wid hr talmannens propositiens wägran bero. Huru den nyss uplästa andra propositionen fan hafwa i protos kollet influtit, lemnar jag derhän, men, såsom wi alt för wäl weta, har det bittills icke warit praxis att fästa någon upmärtsamhet wid protokollens uplä. sande till justering; och att alla utan betänkande swarat ja på hr talmannens fråga om det uplästa protokollet godkänts, weta wi äfwenledes. Såsom förbållandet nu emellertid är, yrtar jag afslag på utskottets betänkande; jag will fe om ide de, fom förra gängen röstade för borttagande af mantal8penningarne, nu skola stå som en man i samma riktning med mig. Då får man äfwen se buru saken kan gestalta sig och om ej ändock till slut frågan måste afgöras genom kamrarnes gemensamma dvotering. Man finner här en alwarsam anklagelse framkastad och det fordras mycket öfwerseende hos wederbörande, fom gjorts till före. mål för beskyllningen, om de låta fia nöja med den tilrättawisning, fom br P. Olsson och andra med honom genast wid tillfället gaf representanten