oHvad du är andtruten, kära bror lo ropade borgmästaren; odu kommer från din fästmö, du lyckliga ost! Men du har väl inte glömt, att du i natt bjöd oss på frukost i dag. Har jag bjudit på frukost! ... Kors, det var sant det . . . Men . . . men det är omändradt nu.v vOmändradtlo uprepade borgmästaren med mulet ansigte. vDet vill säga min svärmor ger frukost i stället ock hon väntar er hvart ögonblick. Man rullade nyss in ett helt träd ostron och jag såg en korg med ... Lacryme Christin Lacryme Christi för tusan! ... Man får väl lof ta på sig svart frack och svarta byxor samt hvit halsduk?n pTag edra fruntimmer medn, tillade vise häradsliöfdingen, ydet är fruntimmersbjudning också ... jag såg en ofantlig äppelkaka i förmaket. v Alla gästerna rusade på dörren; men vår v. häradshöfding rusade ner i stallet, lät såtta före, skuddade stoftet af sina fötter och lemna de på ögonblicket staden. Sensmoralen af denna sorgliga berättelse är: Den, som egnar kärlekens gud sin dyrkan, skall inga andra gudar hafva för honom, allraminst Bacchus, som i alla tider varit illa känd. (Slut.)