Norrländska Korrespondenten – 7 maj 1872, sida 2

Varning för sästmän. (Berättelse ur hvardagslifvet) (Forts. från n:r 54.) Ah, tänkte han och fattade paketet, jag svär på, att detta paket, som är ganska bastanst,innehåller min svärmors affärshandlingar, dem hon nu öfverantvardar i sin blifvande mågs händer. Nå, nå, det är också i sin ordning, fruntimmer kunna aldrig sköta affärer. Det vackra Quidinge med sina 6 mantal säteri fordrar en mans hela omtanke. Dessa ofantliga skogar, som jag nyligen å ämbetets vägnar hållit laga syn öfver, skall jag nu, å egna, närmare besigtiga. Ett nytt sågverk blott, och på 3 år har jag knipit mina hundratusen riksdaler ur bara skogen. Och den vackra ån, som genomlöper och vattnar egorna och som med skäl kallas Kräft-ån, jag kan sälja kräftor för minst tusen riksdaler om året Ack! har man pengar, har man alt. Jag är i dag vice häradshöfding, i morgon kan jag vara assessor i siofrätten, öfvermorgon expeditiontschef och sedan justitieråd, det är den vanliga marschen. Och sedan? ... Man tittar efter en ny justitiestatsminister . . . tittar man hit, så tittar jag ut. Det skall smaka min kära Emelie det. Men hvar hin skall jag göra af min klotrunda svärmor! shon får mjolka korna på Quidinge. Under denna dröm om guld och gröna skojar öpnade fästmannen paketet. Ena hälften if hans dröm tycktes genast gå i fullbordan, y ur paketet rullade rullade några guldnipper, som likväl hade ett förunderligt tycke med den