Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1872, sida 2

de slesta flickor voro rika. Men det är med dem som med de rika morbröderna från Amerika, de finnas i allmänhet endast på teatern och börja till och med bli urmodiga der. Sjelfva den dramatiska konsten får rätta sig efter tid och omständigheter. Gustaf T— hade likväl den lychan att tidigare än de flesta råka på ett af undantagen. I staden närmast den domsaga, han såsom vikarie bestridde, bodde nemligen enkan efter en köpman, som hade den försigtigheten att dö några år före den förfärliga krisen. Han var derföre i tillfälle att lemna åt sina efterlefvande en temligen betydlig förmögenhet. Utom enkan koarlemnade han en dotter, — Rikt folk borde endast efterlemna döttrar, för att på detta sätt någorlunda kunna jemna lifvets olika lotter. Emilie U— var en ganska hygglig flicka med nyss fylda 16 år, en ålder visst icke för tidig för rika flickor. Det är blott de fattiga, som behöfva mogna, och mogna få de också. Det var en lycka för Gustaf Y— att dessa 16 år fyldes just som han kom till orten, äfvensom att födelsedagen inträffade, under det att traktens unga löjtnanter voro på mötet, och lyckan blef icke mindre derigenom, att Emelie var enda barnet. Enda barnet! Att slippa ha göra med bröder och systrar, som man måste bjuda på spektaklet, när man är förlofvad, och bjuda på setpe, när man väl är gift, för att icke tala om arfskiftet, hvilket visserligen kan vara angenämt för en domhafvande, som delar mellan andra, men icke för den, som sjelf skall dela med! Gustaf T— kom, såg och segrade. Den