Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1872, sida 2

de de lyckligaste följder af denna förening. Behagen skulle med sina rosor smycka lagsens hammare och denna i sin ordning styrka och stadfästa kärleken och behagen o. s. v. Efter ceremoniens slut egnade sig herrarne åt pokalerna, och glädjen stod högt i taket hela aftonen. Den läckraste supt intogs, hvarefter följde nya bålar och skålar med den naturliga verkan, att samteliga herrarne blefvo mer än lofligt uprymda och vår lycklige fästman icke minst. Snart började alt gå omkring för honom. Uti hvarenda af de inbjudna damerna såg han sin fästmö, kysste dem alla på mun och tryckte dem till sitt bröst, fruar och flickor om hvarandra, och med sådan kraft, att de upgåfvo riktiga nödrop. Sin blifrande svärmor ett temligen korpulent fruntimmer, satte han på sitt knä och smekte under de ljufvaste namn, såsom min lilla engel!, min lilla sötnos, min stora, stora sockertrutd. UHan tog henne för sin fästmö. Så till den grad misstog han sig. Att älska hela verlden kan vara gulomligt, men icke tager det sig rätt väl ut bland Ssvaga dödliga. Också syntes fästmön temligen handfallen och flat, något, som man icke kan undra på. Visserligen hade äfven hon fått sin släng med af slefven, men när man har rättighet till solopartiet, så deltager man icke gerna i kören. Ändtligen började gästerna aftroppa och fästmannen med, alla i halfsnafvande tillstånd. Endast ett par af fruarna stannade kvar på värdinnans begäran. Med dessa och sin dotter inneslöt hon sig i sitt kabinett och började följande föredrag: