SloskholmsKorrespondens till Nya Norrlänrska Korrespondenten. (Genom Swenska Telegrambyrån) Den 24 april. 3 måndaas på aftonen kom slutligen striden om mantalspenninaarne till afgörande i kamrarne. Utgången ansåg man dock på förhand temligen gifwen om också voteringen i Andra kammaren skedte utom programmet och följaktligen dess res sultat ej beller funde presis beräknas. Första kammaren war fulltemliat öfwerens på det förberetrande möte fom i fredags lärer hafwa eat rum att, mare fia talmannen mäprade propofitionen eller ide, i alla händelfer neta företaga en Hotering fom stred mot grundlagen och det fått hwarpå den hittils warit tolkad. Majoriteten i Ändra kammaren bade beftämt fig, under förhanden war rande omständiabeten, för att ide draga twisten mellan sig och talmannen under fonftitutiongutffottet8 pröfnina, mindre sannolikt af den omtalade och obehöflina s. t. arannlagenheten mot tals mannen, hwarpå förhandlinaarne unrer aftonens lopp just ide gåfwo några stora bewis, än af det ffål att man befarare få pluralitet, om ocfå af blott en enda röst, emot fig inom fonftitutiongutffottet. Hade tetta inträffat, skulle naturligtwis majoritetens inom Andra kammaren ftälning i denna fråga blifwit ännu mera förjwårad och utz siaterna för en framtita seger ytterligare förminstade. J alla fall fan det ide netas att det ligz ger en wiss sanning i det omrömet. wi hört uttaz las, att det parti, fom förlorat bataljen, börjat striden illa och slutat den ännu såmre. Det faks tum står nämligen fast att en votering i sjelfwa Andra kammaren, med 97 röster mot 57, förfla: rat att kammaren lät bero wid talmannens förs llaring att han ide ansåg en gemensam votering kunna arundlagsenligt ega rum om mantalgpenningarnes uphörande. Att Första kammaren skulle tillåta den afsedda utwidgningen af riksdagens beslutande rätt. på konungamaktens bekostnad war från början föra troliat, men ännu mindre att den skulle, för att benagna en talares uttryck i Andra kammaren, till en wiss arad begå fielfmord på fia fjeli ac nom att afftå från sitt prerogativ att föga nej och underkasta fia gemensam voterina i sådana frågor, der den med fog ansåg sitt veto bekräftadt af grundlagens bud. J Första kemmaren utlade frih. De Geer den konstitutionella siran af saten och wisare attftatsutskottet då det ex nobili officio föreslagit voteringspropesition handlat utan updrag af grund lagen eller representationen. Professor Ryrin betraktade saken ur historistt statsrättslig synpunkt och påpekade att det här gållkde ett försök att rubba kamrarnes inbörtes maktstållning. Grefwe Gösta Posse, jämte hr Storckenfeldt, den ende fom för: swarade statsulskottets äsiater om att gemensam votering borde få fälla ulslaget, gjorde intet Yr kande men wille uttala sin opinion för framtiden, vå frågan nog skulle återkomma. Hr S. begärde bod bifall och få följde talmannens wågran på propesitien. J Andra kammaren förres ordet på majoritetens wägnar egentligen af hrr grefwe Posse, Key och Dufwa och sedan äfwen der talmannen wäarat proposition, formulerade dessa herrar den opinion kammaren borde uttrycka eler att med widbålande af fina åsiater för närwarande läta bero wid talmannens nekande af propositionens framfiällande. Det instämmande i fin mening, fom tessa hrr förordade, upfattades med dem liftänkande få, att en mänad af ledamöterna, en ef ter annan, upträrde, för att tilfännogifma att de reserverade fig emot och ogillade talmannens pros positionswänran. Talmannen erinrade wiseserligen om hwad 61 i rifsdaagförordningen föreffrifmer att frågan skall hänskjutas till fonftitutiongutffottet, fom pröfwar befsogenheten af en wägran, och br Gumelius protesterare mot det besynnerliga upträde, fom nu försiggick; men man fortsatte äns bod att anmäla sitt ogillande ånda till vefz flutlis gen ett bestämdt yrkande på votering framställdes med den utgång wi förut nämnt. J afseende på bankowinstens anwåndande har riksdagen märkwärdigt nog förenat sig wid första öfwerlänaningen om ett gemensamt, i något från bankoutskottets förslaa skiljaktigt, beslut att winftmedlen skola reserveras för bankens behof och att för dem skola upköpas lätt realisabla utlänrska statspapper. Uiskottet Hade inskjutit orden engele ffa censols efler men ressa borttogos på hr Wallenbergs sörslag, och är det sålunda ursprungligen hans opinion som Andra kammaren denna gång — oc detta är också något owanligt — i bants frågor biträdt. Förslaget att höja riksbankens fond med twå millioner eller till 27 millioner gick deremot icke få litt igenom, ty Första tammaren afslog bantoutskottets hemställan, men Andra kammaren pil lade densamma och förslaget segrare äfwen i Aer mensamma voteringen. I denna föråndrina förs