Norrländska Korrespondenten – 27 april 1872, sida 3

Hwarjehanda. En god bränwinskur. J Färila socken wid wå gen till Rärböle i Helsingland ligger ett litet torp, för någre är sedan bebodt af en Joldat wid namn Holm; denne egd en arbetssam hustru och många barn. Mannen Heli Had dock det oförståndet att supa upp alt hwad han kunde öswerkomma och saledes leswa i sus oc dus, fom man säger. Åi detta förorsatade huftrun manga kval och hidanden, är klart hon fördubblade sina ansträngningar för att nära fig och sinc sma, men alt syntes dod henne mer och mer frukt och Dopp: löfst. Armodet wårte dem alla öfver hufvudet. En dag fom hennes man hem raglande, förjedd med en flasta af fit kära fluidnm, för att hemma påfylla sitt borta erhallna rus. Han häljades denna gång aj sin hustru mer än wanligt wäns ligt, oc) på hennes ansigie läftes nagot owanligt bestämdt och beslutsamt. Hon meddelade od Mart fin man, hwad som bodde i henne i ungefärligen följande ordalag: Min föra Hom! — Jag har länge fett, att under det lif du sörer, hurudant det än må wara, sa har du dod derwid manga glada stunder. Jag ater, under alt mitt arbete, har ingen enda glad stund, och hur jag arbetar, så blir der dod alt wärre och wärre för mig. Jag har länge nästan afundats dig dina roliga smunder, och — jag har mt beslutat att gå samma wäg som du; jag fer nog att det går på tok, men Det gör det i alla fall, och hwad gör några dagar jört eller senare, jag får dod njuta nagot roligt med dig uuder tiden i fäller för att bära sorg och lidande. Jag har oct ffaffat mig en flasta bränwin , och i det hon framtog denna och satte den helt glad på bordet, jade hon: må wi nu i dag roa oss med hwar sin jlasta På bästa sän. Holm ropare i förtjusning: föring hwad tager du dig ull! Rådet syntes honom förträffligt och flastorna anlitades rätt estertrydligt. De hade ej heller hallit länge ut med sitt nöjsamma tidsjörs drif förr än på den swagare och mindre öfwade hustrun en rätt kraftig werkan blef märkbar. Hon blef snart få upps rymd, att hon begynte slratta, sjunga, hurra och surra, så att mannen snart glömde supa, för att gapa, och barnen bes gynte garåta, fattande henne i armarne, men hon känslolös sör alt utom sitt glädjerus, fortior tills hon janslös stalp baköswer fiolen, och der i det wämjeligaste läge hwarken hörde eller fåg barnens jemmer och förwiflan. Mannens glädje hade förbytis i bestörming derhän, att han blijwit haljt nyde ter och stod stum och förjsagd, aslädande den jemmerliga )cenen. Kvällen hade redan förlidit, hustruns wanliga aftons sysslor ogjorda, han själf mera död än leswande, och wår läre Holm, bade förffrädt och förwanad: hwad war uu att göra? Af alla hans sylleriäfwertyr war detta onefligen det aldra wärsta han måste dod gripa fig an med något, od) det sörsta blef då att lyfta fin föra hälft i säng, fedan att söka trösta och askläda barnen, lägga dem och så dem till söms; sist gid han sjelf att söka hwilan wid sin sanslösa och inarz kande hustrus sida. Men i den natten fom ingen blund i Holms ögon; ruset hade förswunnit, ide ens någon huvud wärk kändes efter detsamma, men det wärkte dess mera i hjerz tat; han mar af hjertat bedröfwad och natten förgid under judar och bön för fig, hustru oc barn. Men nalten är ju ide så läng, att det ej bliswer Morgon en aång. Morgonen fom, och hustru Holms snarkande Jörby tes i kvidande; det gjorde ondt i hennes arma hufvud, nan ändtligen upmafnad erinrade hon fig aftonens rolighet och bemödande sig att frän fin bädd komma till bordet för att medelst det återftå: ende af flaslans innehåll slaffa fig nytt rus och bota hujmwudz wärken. Men denna gång war Holm ide med om förflaget, han förckom det oct, och efter den dagen blef holm en lita nykter och bra karl som hans huften en förståndig och arbetsam kvinna, och i huset fanne sedan frid och dagligt bröd. Men hwad hustru Holms fylleri widkom, så war det bara förställning; hennes bränwin war färgadt watten, och jag trotsar, att ingen stådespelare har spelat sin rol bättre, åtminstone ide med bättre rejultat of fin konst, än hustru Holm. Ett förskräckligt ögonblick. Den 21 febr. tilldrog fig i Philadelphia en händelse, fom kunnat medföra Ne