Norrländska Korrespondenten – 27 april 1872, sida 2

(Jnsändt och betaldt.) För andra gången har hr H. C. W. Barthel offentligt förgripit sia emot mig utan någon orsat från min sida. Att det förtryter hr B. att jog måhända betedt mig något förståndigare i ftris kefrånan ses klart, liksom att han nu ändrat fig od) söker rentwå fia genom att skjuta skulden på andra. Hwarifrån striken utgått och hwem som mest ifrat derför är mig obekant; klart är imellertid att oppositionen warit störst hos hr B:s ars betare. Detta synes båst deraf att hr Bis gesäller res ban slutat, under det att ännu ingen af mina giort det. Ar hr Barthels beskyllning met mina arbetare falsk, hoppas jag, att de sjelfwa ega nog intelligens att förswara fia. Ledsamt er imellertid att hr B. börjat gifwa offentlighet åt denna sak, som endast och allenast rör skräddaregesällerna och des ras arbetsgifware, men tilfället passas alltid att göra fia bemärkt, Om detta år amerikanskt eller hwad nationalkarakter det tillhör met jag ide. Vånga resor och fleråriat konditionerande i de flesta af Europas hufwuostäder tarfwar minst en half mansålter och jag beder hr B. taga i betraktande betydelsen af ordet humbug; äfwen beder jag hr B. bättre läsa min upsats fom br B. troligen funnit innehålla någonting för fia ftadligt och obfers vera att det står i den afsigt att erhålla de ffidligaste arbetare. Passar det för en hederlig och aktad man att få der futtigt förwrida mina ort? Finnes det ej någon medelwåg imellan att wara dyr och att göra barmhertighetswerk? Tänk hwad denna glauspuff skall kittla fåfängan till att lider ralt betala hr B. Till sist fodrar jag den takt och hållning af hr Barthel att han lemnar mig i fred. Sundswall den 26 april 1872. O. Olander.