marens bifall ätill sitt tillfälliga utskotts betänfane de — hwiltet torte wara tillräckligt kändt utan att bär närmare behöfwa omnämnas — wara af: njord för denna ritstag alldenstund det wäl fon antagas såsom säkert att Andra kammaren biträder Första kammarens beslut. Ehuru både wäl och försiatiat upställdt utstottets förslaa än war saknares rod ide i Första tammaren opponenter, talande och ide talande, ach ibland dem märttes kansleren för universiteterna grefwe Henning Hamilton och kansleresctreteraren br Nortström men att man ide af dessa herrars yttrade åsinter fan lera sin till något betömmande af regeringens bewisardes derof att hr ecklesiastikministern ingenting hade ec mot skrifwelsen fom han ansåg wora att föredraaa framför Åndra kammarens. Det framgick äfwen af hr ecklesiastikministerns anförante att han tretde ret ett större tillmötesgående de ftrivante inftitutionerna emellan bättre än alt lanstiftande ffulle befrämja ändamålets winnande och det före. föll den, som wille läsa något mellan raderna, som innebar denna anmärkning på samma gång ett klander, fastän i mild form, öfwer en alla parterna ffadande misssämja och en antytan om orsaken hwarför under få lång tid regeringen ej kunnat bringa twisten til slutlia förlikning. För ven utom stående fynes det besynnerligt att man ide i Audra kammoren tog fasta på brectefioftikministerns uttalade mening att de tre metisinska läroanstalterna torde blifwa själfständiga hwar för fia, utan sammanblandning af fin wertfams bet, och då wore all afund förswunnen. Men det är wäl ett altför enlelt medel att ltösa få fom pliserade sörhållanden. Nu synes tet oss blott frölja af riksragens skrifwelse att regeringen mäste infordra wederbörandes yttranden, men om dessa insomma med hwarandra motsägande fårana, och om litet här och litet der hinder länges i wägen få kommer man åter i sirkelgång tillbafa dit ver man börjat. Will man wertligen wara tilmöted: gående, då går alt lätt, men i annat fall får hiz storien nog repeteras om igen. Riledagen bar, såsom bekant, i det hufmwudfatks ligaste aillat det kongl. förslaget om titningarnes befriande från stämpelafgift och öfriga reformer i postwäsendet. Af konsiteration egentligen mot norrlänningarne har man ide biträtt förslaget att göra lösbrefsportot lika med det wanliga brefpors tot och frågan om twångsrekommendation är bes roende på gemensam omröstning af kamrarne men torde sannolikt ide då winna kamrarnes bifall, Om också i en annan form torde den likwål återkomma wid följande riksdaga:, ty i längden fon swårligen untwikas att widtana Åtgärder i det syfte fom med twångsrekommendationen afsetta. J grundlagswäg har riksragen, utan fyns nerligt motstånd och utan någon särdeles uttömmande öfwerläggning, antagit till hwilande en änbring af wåra fenstitutionella förhållanden fom fan blifwa af stor wigt, nämligen att konungen NE danefter komme att utnämna blott en stället för twå ministrar, hwilket wäl skulle betyda ungefärligen detsamma sem tillsättandet of en fonfeljpres sident. Justitiestatsministern br Adlercreutz ev: tände i Första kammaren att han för egen del nog upskattade förrelarne för justitiestatsministern aj att blifwa likstätd med be öfriga statsråden men han yttrade några betänkligheter ur mera allmän synpunkt mot en förändring, fom han af flera skäl ansåg wara hwarken nötig eler nyttig, hwilket dock måjte karakterisera hwarje arundlagsändring. Derjämte måste man taga betrattande att denna Mjtatsminifter finge en såran ställning, att hang aflöning omöjligen kunde bestämmas t. er, lita med de konsultativa statsrådens utan måste wäl ungefärligen blifwa motswarande härwarande nor: ffa statsministerns, hwiltet är att taga i betraftande då grundlagsändringen redan nåsta år möj: ligen kunde blifwa lag. Utgången af voterinaen, 49 röster mot 42, wisar dot i Första kammaren en få tnapp majoritet, att deraf ide kan slutas till att nästa riledag accepterar förhandlingen. Om pårvagend förhandlingar, fom fortsattes både föroch eftermiddag i båda kamrarna utan att mar äntå hann till de båca mårkligaste ärenbena för dagen, frågorna om mantalspenningarne och om bankowinsten, nämna wi endast att opinionen tydligt uttalade fia i kamrarne för behöflias beten af en revision af nu gällande arufstarga om ide i syfte att borttaga inmutarrätten ålminstove i äntamål att få jordegarens rättinheter mera deoftate och att åtslillina antilverare föreskrifter måtte utbytas mot tissenliga. J Forfta kammaren fom en prinfiviel fråga på tal, tå det tiufännagafs att talmansfonferenfen, med anlednina af att Första kammarens tillfälliga utsketts utlåtande, ansett de tillfälliga utffotten ide hafwa rättinbet att yttra sig, då det gällde beslut från medkammaren, öfwer något annat än hwad ssälfwa beslutet innehöll och ide öfwer mo: ti oner, som föranlert detta beslut. Om utskottens werksamhet såges att de flesta af dem hufwudsakligen slutbehandlat de ärenden, som de baft att handlänga, naturligtwis med undantag af sådane fom i följd af återremiss förekomma till