Norrländska Korrespondenten – 23 april 1872, sida 2

de omkring sig med en klar och redlig blick. Hvar är Jjag? yttrade han, voch hvar har jag varit under den långa tid eller rättare evighet som törflutit sedan den der aftonen i Kattegat. Ah, jag mins,? fortfor han, Öjag har varit vansinnig. Är det icke så?b Iakaren böjde jakande på hufvudet. Den sjuke teg några ögonblick, derefter fortsatte han: Under dessa långa år hafva stunder funnits då jag känt att jag skulle återfå förståndet, men icke förr, än Annas son hämnats på mig. Detta har nu inträffat. Jag känner, att jag har icke många stunder kvar, men jag dör nöjd. Hur var det? Hade jag icke formogenhet vid den tidpunkt jag förlorade förståndet ? sod, svarade jag, ni har en ansenlig förmögenhet insatt hos konsul P. i Karlskrona och denna förmögenhet bör ha vuxit till en oerhörd summa.? Kalla hit en notarie, bad han. När denna ankom förordnade Rolf om sitt testamente, kvari han insatte löjtnant Ernst A. till universalarfvinge af sin förmögenhet. Sedan detta var ombestyrt åstundade han att samtala med en själasörjare. En sådan ankom och gaf honom nattvarden, hvarefter Rolf Sjöberg fridfullt afsomnade med den strålande blicken riktad mot höjden. IIans sista ord voro: Försoning i himlen och frid på jorden.d Löjtnanten hade icke varit med vid sin siendes dödsbädd. Några dagar derefter reste han utrikes. Om tvenne år återkom han. Ilan var icke nu den ystra och glada vildhjerna, jag