Stodholms-Korrefvondens till Nya Norrländsta Korrespondenten. (Genom Swenska Telegrambyrån) Den 17 april. 72 S Regerinasformen med dess bestämmelser om twånaekurs i Nitsbankens sedlar, att riksban kosedlarne skola med silfwer inlösas m. m. har nästan sedan 1830 warit ett twistofrö inom rifödagen. Fem gånger under de sista fem åren har den förewarit mid riksragen och alltid hafwa de största antipatierna mot förändringar röjt sig i Andra kammaren, der det tycks fom obenäaenbheten år ifrån år stegrats i stållet för att minskas, alt emedan man wille fe bakom dessa ändringgförslaa framskymta privatbantsintressenas ritgbanken hotande spöke. 1868 war majoriteten mot en förändring 13 röster, 1869 — 31, 1870 — 82 och 1871 war kammarens opinion få aifwen, att ingen voteriua sattes i fråga, Ändå fnapphändis fare kunte det synas fom det til denna riksdag afgifna k. förslaget expedierades af Andra ammas ren i lörrage, emetun ingen diekussion als då förekom, men det är fullt säkert att detta berodde på ätskilliaa tillfälligheter och fataliteter såsom en inflytelserit talare ide upfattade hwilten proposition talmannen framstälde, en wåntade att en ans nan först skulle taga ordet o. s. w. När man wet att regeringen sorgfällit utarbetat sitt förslag med aktgifwande på re olifa opinionsströmmarne i hwarrera kammaren od) — hwad som äfwen är fullt säkert — först efter rådplänning med framstående bankautoriteter i båda famrarne framlagt propositionen för riksdagen, war det werkligen en öfwerraskning att konstitutionoutskottet få enhäls list förtastade det f. förslaget för att i ftället Helt enkelt föreslå borttagandet af orden med silfwer, hwarigenom man menar sig afhugga den ena af de gordiska knutarne, möjliggörandet af att införa ausdmyntfot: ven andra wågade man fin ide på. Utskottet själf blef säkertigen ide mindre öfwerraskart, när det fann sitt Columbi-ägg bwarken falla Första eller Andra kammaren i smaken. Om det skau lydag bättre i ret nya förflag utffottet har att afgifwa i följd af kammarnes återremif, åter står att se; likwäl mäste något göras, derom är pluraliteten i båda tamrarne öfwerens vå major riteten i Andra kammaren numera medger nöd wänriabeten af att förändra myntfoten, och fau nolikt kommer utskottet att proponera riksdagen intaga i 72 g orten med guld eler filjwer eter med rikets werkliga mynt, hwilen förändring, men ingen annan, synes för närwarante bafma utsigter att winna båre rvilgdagens bifall och I. m:ts sanktion. Meran i afseende på det konstitutionella ftadaandet om ben woluta, hwarmed riksbankens fed lar skall inlösas, man ännu icke hunnit komma till enighet, bar bankeulskottet inlemnat sitt utlåtande om bankowinstens för 1871 anwändande och bderuti hemstält att riksbankens b.hållna winst för är 1871 måtte för banken reserveras, för att ans wändas till inköp af engelska s. k. consols eler andra lätt realisabla utläntska statspapper, samt derjämte att bankens arundfond, genom beslut af 1862—1863 årens riksrag och af k. mit om änbring i 4 8 i logen för Nikets Stänters Bank faststäld till 25 millioner, mätte höjas för renna gång till 27 oc framdeles till 30 millioner för itt motswara riksbankens, utöfwer wissa def; tilgångar till nämnda belopp medgifwa fedetlutpifs ningsrätt. Bankowinsten utgör för 1871 rdr 1424,214: 14 öre och förut eger Banken genom de till andra ändamål anmwijade banfowinfter 382.312: 83 få att tillgång fult sinnes till den nu ifrågasatta höjningen af grundfonden. Häruti widröres twänne wiatiga prinsipfrågor: um riksbanken, sasom bankoutskottet och bantofullnäktine anse, werkligen ytterligare behöfwer fonolideras, och om rifsdagen kan ensamt, utan k. n:ts medaifwande, genom att höja grundfonden vittaga en ändring i lagen för Rikets Ständers ————— MM