Norrländska Korrespondenten – 20 april 1872, sida 3

Fran Utlandet. Från ala Håll och kanter hör man nu åter oms talas oerhörda rustninaar, hwilka äro desto mera illa bådande, fom de makthafwande potentaterna cch deras män samtidigt i ala tonarter upftäms ma frershymner. Frankrike rustar helt öppet; i Tyskland talar man mindre om saken, men bandlar desto mer, såsom synes af följante bref till ett wienerblad, hwari det heter: J Berlin arbetar man raskt och med omsorg. Det gäller att draga försora om att ett nytt fris ute bryter det åter blir förrt på Frankrikes, ide på Ty: lants område, Af detta skäl är furst Bismarck ide sinnad att upgifwa ockupationen af de franska tepars tementen före ven bestämro tiden. Af samma aus ledning arbetar man få ijrigt på armgng omornanisering, lilsom om denna blifwit under fifta kriget besegrad i alla flaatninparne, De unga retryterna öfwas mer än nägonsin i långa mars scher; man arbetar med största ifwer på iftåndsättantet och utwidgandet af Strosbourgs och Metz fästninaswerk: man upgör planer om att af Köln bilra en wapenplats af första ordningen; täntnålegewäret måste wika för ett annat fulltomligare wapen, fom fan täfla ned Chbassepotgewäret; aenomgripande förbättringar ha widtaz gits inom alla wapenslag; fältartilleriet blir tillökatt med 52 batterier; länas oftkusten utföras omfattande förskansninasarbeten; generalstaben måz ste underkasta fia större anstränaningar än någons sin förut. Retan långt före sista kriget yttrare Bismarck: Ha wi blott wäl fött krig med Frantz rike, få skola wi komma att utkämpa flere fria med samma malt. Denna åsiat hyllar Biemarck ännu i renna stund, och det jätt, hwarpå Thiers upfattar Frankrikes frerepolitik, tan endast stärka honom deri. Häraf, såwål som af en månad andra tecken framgår, att man i Tyskland motser ett stundanre krig. För att, utom i utweckandet af fin egen styrka, bereda fig dertill, söler man ifriat att bes berrska de politiska makttombinationerna. Man länner nu, att Jtoliens konung under kriaet war berer willig att bistå Frankrike och att avmen i få fall stod på konungens sida. En sädan eventualitet för ett framtita fria will man undwika; dere för kurtiseras Italien nu såwäl diplomatiskt fom enskilt och i pressen af Tyskland. Har Frankrike förut wisat sia kallt mot Stas lien, är det rod synbart, att ress bållning nu blifwit mera tillmötesgående, till oc) med hjertlio. Til Times telegraferas sålunda från Paris, att Thiers och italienska sändebudet, rirraren Ni ara, haft en långwaria konferens i Jules Simons hus, hwilken skall ha afslutats til ömsesirig belå tenbet. Widare skall Frankrites sändebud i Rom, Fournier, ha erhållit ett bref från Thiers, hwari tenne upmanar sitt lands representant att förfär fra den italienska regerinaen om de wåänskapligaste känflor från Frankrikes sida. Slitet mellan dessa bida giljande wånner, hwils ka äro hwarandras mest förbittrare motståndare och ap hwilka den skulle bli äfwen Jtaliens bhätskaste fiende, hwars anbud det förkostad för att ställa fia på motpartens sida, söker Italien stöd hos en annan matt för att funna intaaa en mes ra själfständig hållning. Det är wäl af denna anledning, fonung Victor Emanuel föft att brins ga ett möte till stand mer ven öftervitiste kejsaren, eburu tenne haft förbinder, till Frans Jesef nu inbjudit den italienske konungen till ett besök i Jschl eller Gastein i år. Man torre således ha föl att upmärksamt följa företeelserna på det diplomatiska området, ty om kriget än ide är öaonblidtiat öfwerhängante, är likwäl tess sannolikbet i hwarje statsmans tankar — ty hwarför annars dessa oerhörda rustningar?