susslade med åtskilliaa handaslöjder, deribland äåfwen målning och urmakeri. Så blef han tandtwärn och fältwäbel, wann befälets tycke och fid själf tycke för krigaryrket. Ejter att hafwa ut: tjänt fin landtwärnstid, reste han år 1809 upp till Stockholm, för att blifwa militär på fullaste alwar. Men, dit anländ, fann han sin kapten, hwars förord han påräknat, wara död ech detta wände om hans planer. Han tog tjänst hos en bryanare såsom bokhållare oc tom setan till en nrosshandlare, hwilka båda tjänster han innehare tillsammans 15 är. Af fina föga betydliga löner gjorde han små besparingar och ärfde från hems met 500 daler kopparmynt. Så fann han fig redo att är 1824 på egen hand börja en handel och snart derefter anlänga en såpfobrik. Detfiftnämnda bare fina swårigheter. Något bade han läst om saken; försöt gjordes, med twifwelaltig framgång; omsider gick det bättre, hwartill råd ech anwisningar af ten store temisten Berzelius wäfendtligen torde hafwa bicranit. Emelnertid rrefs såprabriken till en berjan i minsta möjliga skala. Han bare en enra merbjelpare, hwilken tillika troa omkring med fabrilatetaätill kunrerna. Något förtjänares rod, hwilket anwändes till af: färens utwidgande. Sedermera har under nära ett halft århundrade affären gått wäl, sfötts med omtanke och klokhet, smått efterhand utwecklats; jämte såpfabriken bar drifwits en talaoc) en stearin ljnefabrik. Bonrgossen, fom kom fattig upp till Stockhelm, dar der aflidit aktad och ärad samt efterlemnar, fom man tror, 1,000,000 rer, om ej mera. Det är ländt, att han redan under fin lifstid skänkte mer än 100,000 rdr till 12 bror8: eller systerbarn, de flesta boende i Nerike, i Axbergs, Ringkarleby och angränfanve fotnar, Cana barn hade ban ide. Han rog såsom ung: karl. Bestämmelserna i hans testamente äro äns nu ide länta. Man antager, att det innebåller ätstilliaa donationer. De närmaste slägtingarne lära wara werkmästaren Carl Bexastedt från Ar: berg och bokhållaren Erik Berastedt från Rings karleby, bära anstälda wid de Montenffa fabri terna, samt en skolynaling Carl Nesengren, förd i Stockholm. Försåldt ångfartyg. 4 auktionskammaren i Göteborg försåldes i torstraas ett bland de äldre fartygen inom swenska ångbåtoflottan, nämligen tet hör wälbekanta ångfartyget Westmanland, hwilket några och tjugu år altsedan början på 1850 talet ombesörjde verfonoch gorstrafiten mellan hufwutstaten och Westerås. På senare tis der bade den gamle weteranen flera gånger oms bytt namn, såsom t. er. Warbera, Norrhelsingen m. fl., omwexlande alt eter ven plats, hwarest ret rederi befunn fia, fom senast inköpt ångaren. Wid auktionen i torsvand öfwergick det gamla fare tyget för 5,160 rer till br C. Sjöberg i Götes borg, för att måbänta ännu en gåna upträra i jöryngrad gestalt och under nytt namn, Nytt järnwägsförslag. J norska Morpenblas bet för den 10 d:s Jöretommer ett såtont: om en järnwägsförbindelse mellan Norrland och S:t Petersburg öfwer Haparanda af O. T. Olsen. Henna framssällning, fom illustreras med en farta, går ut på att wisa fördelarna för Norge af att genom en fåran järnwägsanlägaanina öpna en marknad i Rvfland för Lo otefilfetg onttömliga vitedomar. Denna järnbana ffule till norsk änd punkt hafwa Mo, wid inre ändan af Ranenfjord, beläget på något öfwer 66 arader nordlig bredd, ungefär halfwägs mellan Tront hiem och Tromsö, öfwer riksgränsen draga fia genom nordliaa Swe rige något söder om Arieplena få direkt fom möj: ligt til Råneå och derifrän til finska gränsen mid Torneå, der banan skulle sammanträffa med den illämnade finska nort banan, på hwilken, när tens na blefwe färdig, de norska fiskwarorna och möjliren också åtskilliga andra finska och swenska pro: dukter skulle gå öfwer Uleäborg, Tammerfors o. . w. till Petersburg. Ä Frydenlunds stora bryggeri i Kristiania, bwars anläggningekostnad upgåätt till en million ver, nedz yrann natten till söndagen d. 7 d:s. Upfinning wid gaslyktors tändande och släcande. Prof. Kinterfues i Göttingen gjorce härom aftor ren försök med en af honom upfunnen hyrro statisk fjälftändvare, bwarigenom blott med ett