Norrländska Korrespondenten – 16 april 1872, sida 3

MIVSSEv D114A, VW 1081 oe TY) afböjt all gortgörelse från ynalingarnes sida. Det enda han imottagit är en pendyl af ringa wärde. Göteborgs folkbanks förwaltninasråd har till ordförande utsett rerattör S. A Hedlund och til wise ordförande kamreraren John Larsson. Jllustrationer till wår strafflag. Husaren wid regimentet Carl XV Johan August Lilja inkom der 14 mars til Malmö sellfängelse, för unders gående af 6 månaders fängelse, ådömdt af krigs-. rätt i Helsingborg för första rejan snatteri af en gammal skjorta och en yllehalsduk, wärderade till 2 ror 50 öre. Ena snatteriet war föröfwodt på en söndag. — Per Jönsson Rudolf från Harrie dömtres den 22 mars af Malmö råthusrätt för fjerde resan stöld till ett wärde af 2 ror til 6 års straffarbete. Från Kristiania telegraferas den 10 april. Intet af förslagen på Mortinget om förändring i Grundlovens paragraf 92 (ämbetsmäng religiongbekännelse) har upnått grundlagsenlig majoritet. Omröstning egde rum i här ajton kl. 8. Stiftsnyheter. Wal. Wid kyrkoherdewalet i Grundsunda den 7 rennes erhöll komministern i Anundsjö J O. Huss de flesta rösterna. J rösträttsfrågan. (Afskrift afprotokollet, hållet i riksdagens Andra tam: mare den 22 mars 1872 kl. 12—1I middagen.) Af ritedageprotokollet gär det fom hit anländt ej längre än till den 8 mars oc) wi hofwa der: för på annan wäg sökt och erhållit del af det anför rande stadens ritodagsman hr O. Wikström bade wid debatten om rösträttsfrägan. Wi medrela det här: Herr Talman! Mina Herrar! Det gifwes utan twifwel ingen fräga, hwars behandling wid denna rilsdag följes af den Hora almänheten med större upmärtsamhet och intresse än frågan om politiska och kommunala rösträtten. Detta, utom de högljudda ropen på förändring som höras från alla lantsäntar utgör wäl lYydligt bewis derpå att den nwwarante tapftiftningen i nämuta hänseende icke är tiufrerftällande, utan fordrar skyndsam förändring, rereft man finner Det angeläget förebynga ett missnöje, som förande fan inwerka på det lugn, fom alltid är behöfligt wid stiftandet eller förändring af lagar. De många olika meningar, fom genom refervar tionerna wid detta lagutskottets betäntande gifwit jig tillkänna, sörada äfwen bristfälligheten i wara tommunalförfattningar. Ledsamt är, att äfigter na inom utffottet ide kunnat bättre förenas, ty detta bebådar äfwen inom riksförsamlingen stora meningeskiljaktigheter i ämnet, hwiltet jag befarar tunna wälla frågans unvanffjutande för lång tid. Men ännu lersammare är att man inom utffottet funnit få ringa benägenhet för tillmöteggående i ändamål att åstadkomma en jämnare fördelning af fommunala rösträtten. Jag will i det allra längsta hoppas, att åtminstone denna kammare skall wisa retta tillmötesgående ide allenast på grund af billighet och rättwisa, utan tillita — jag wägar utsäga det — af politisk tlokhet. Jap befarar i annat fall att flertalet af denna fammares ledamöter flola återlomma mindre mältomna till fina hem och rejultatet af denna ritsvag anses töga tiufrevgjtälande, synnerligast då man under sednare ticer genom frikostiga anslag, beslutade få inom riksdagen, fom inom fommunerna, lagt tung beskattning på den mindre bemedlade befollningen, fom — säga hwad man mil — litet eller intet är representerad ware sig i kommunalsörwaltningen eller inom ritedagen. Man plägar i aumänhet anföra sasom skäl för wågran af en jämnare och mera utfnädt fördel: ning af rösträtten först den satjen, att den, som mera betalar stall hafwa mera att säga; widareatt de mindre bemedlade satna den uplygning och bet intresse fom erfordrag för deltagan: det i kommunala och politifta wärf; och slutligen att de ide befitta den fjäljftändigbet, fom är nödwändig för ett riftigt utöswante af rösträtt i offentliga angelägenheter. Hwad nu först beträffar,at den fom mera betalar, ffall bafwa mera att fäga, få stulle jag anse den satsen fult riktig, derest jag kunde bes trakta skatterna såsom gafwor till samhället, för hywilta yifwarne borde erhålla några slags pengåfwor, men då jag ide fan hafwa en fåran uprattning af skatternas betydelse — utan anser dem för min del, säsom skulder til samhället i och för det skydd, den wård och den trygghet till person, egendom och werksamhet fom hwar och en samhällsmedlem ätnjuter, så anser sag att lika litet här, som i alla andra hänseenden man kan upställa fordran på rättigheter derför att man betalar en skule. Jag instämmer således i alla delar uti hwad hr Mankell angående denna fak principielt ttrat. Hwad de mindre bemerlade folkklassernas up: