Norrländska Korrespondenten – 9 april 1872, sida 2

starka, manliga röst darrade af djup rörelse lugna dig till dess du är stark nog att emottaga det slag vi ha att meddela dig. Hvad är det? ropade Rolf. Säg mig det! Är Anna död? O, säg är det så? Jag känner mig stark nog att mottaga alt, heldre än denna dödande ovisshet. Följ, mig hem! upmanade Rahm fattade Rolf i armen och drog honom med sig mot hemmet. Så snart de voro komna in i Rakms lilla stuga, satte denne sig och i det han sakta drog Rolf till sin sida yttrade han: )Du frågar om Anna är död. Ja, hon är död för oss. hor osslP utropade Rolf med förundran. Hvad vill det säga? Det vill säga, att hon nu befinner sig på resa till Amerika, derifrån hon säkerligen aldrig kommer. Rolf frågade med stigande förundran: Huru förhåller detta sig? Det förhåller sig så, att Anna är förlorad för dig. Ty för ungefär en månad sedan förmäldes hon med en löjtnant vid Göta artilleri, med hvilken hon nu afrest, efter hvad jag tror till Amerika. Rolf hade hört nog. Bedragen! utropade han, tryckte handen mot sin glödheta panna och ilade ut i det fria. Utan mål rusade han framåt till dess han maktlös nedsjönk på en tufva. Här fann man honom och förde honom hem. Han föll i en hetsig nervfeber, hvarunder han svbäfvade mellan lif och död. Men hans raska natur segrade och han upsteg från sjukbädden, sedan han legat der två må