Den vansinnige. (Novell af Uektor.) (Forts. fråa n:r 40.) Sedan de der kvardröjt några dagar gingo de ombvrd på en ångbåt färdig att afgå till Karlskrona. Ångbåten lade ut, resan gick gynsumt, och man var redan i Kattegat då en afton — men vi vilja icke gå händelserna i förväg. Det kan nu vara tid på, att återvända till Rolf för att se hvad det blifvit af honom. Orsaken, hvarför icke Rolf hemkom såsom bestämdt blifvit, var helt enkelt den, att fregatten till följe af en storm måst kvardröja i Gibraltar för att repareras och derigenom hemkom man en månad sednare än ämnadt var. Så snart den framkommit till Karlskrona, skyndade Rolf, hvilken för under stormen bevisad rådighet erhållit befordran till underoffiser, att skaffa sig permission för två dagar och detta beviljades honom. Han skyndade ut till Aspö och mottogs der kjertligt af sina föräldrar och Rahm. Men sedan den första helningsceremonien var öfverstånden märkte han på fördldrarnas allvarsamma och mulna miner, att något allvarsamt förestod, och då han tillika märkte att icke Anna mottog lonom, intogs han af en oförklarlig aning och utropade under den dödligaste ångest: Men, hvad i Herrans nanm betyder dessa mulna miner? Hvar är Anna? Svara genast, ty. eljest förgås jag! Lugna dig, min son, sade fadren, hvars