PH JIESpes fila TUftadt och ltejsare, jsasom man tan fe af den karakteristiska hallningen bhos hwar man i Holland. Den ende de dyrka är Gud. Och då Gud är ensam dyrkad, och icke menniskor tillika i stället för och bredwid honom, är en sådan dyrkan honom angenämast. För öfrigt herskar der största frihet. Jnga äro slafwar, utan alla äro som her rar od) mästare under högfte gudens styrelse; och följden är, att de hwarken genom falsk blyasel eller fruktan nedsätta menniskans egenskaper. Det är icke så i absoluta monartier, der menniskorna upfostras till förstålning och delsthet; ber de lära att ha en sak förborgad i bröstet och föra en annan på tungan; ber deras finnen, genom inrotad wana, bli så falska och förfrälva, att till och med i deras dyrfan af Gud teras ord söndras från des ras tankar, och de försöka sitt smicker och bydlande inför Gud sjelf, hwilket är mest misshagligt för honom. Kongl. familjen. Konungen, hwars helsotillstånd ej lörsämrats, har Stärtororagen begått nattwarren i sina rum tillsammans med bertigen och hers tianinnan af Östergötland. Samma rag begingo äfwen hertigen och hertiginnan af Dalarne samt prinsessan Eugenia nattwarden uti den senares rum. Prinsessan Eugenia, hwars helsa sedan förlidet är warit wacklande, har lyckligen öfwer stått wintern, och lär man uu hafwa förhoppning att den warma årstiden skall werka wälgörande och återstålla ren förswagade helsan. Riksdagen. Lagutskottet har den 26 sistl. mars, med anledning af hrr A. Arelsparres och Englans ders i ämnet wäckta motioner, hemstålt: att ritsdagen mätte dels för fin del besluta en författning, få lydande: Alt bwad kongl. kungörelsen angående allmäns na bemäringen den 13 nov. 1860 innehåller i frå aa om rättighet för bewäringsskyldig att mid ups båd till wapentjänst sätta i fitt siälle annan tugs lia karl och att i fredstid winna befrielse från wapenöfning, emot erläagande af wiss afgift i penningar, få od hwad 4 fi samma kungörelse ftadgar derom, att den fom af särskilda eller ömmans re omständigheter eler för att funna til främs mande land utflytta befrias från bemwäringsftylbigbeten, skall i fredstid erlägaa afgift för wapenz öfningsjrihet och i krinstid tillbandahålla legokarl, warder hårigenom til al kraft oc) werkan uphäfdt; dels oc hos k. m:t anhälla, att k. mit derest nämnda beslut winner dess samtycke, täcktes i öfr werensstämmelse härmed widtaga de förändringar i konal. förordningen den 9 febr. 1861, angående allmänna bewäringens mönstringar och öfninggs möten, och den 4 febr. 1862, angående bewäringgs eliter, fom til följd af samma beslut blifwa ers forderliga. Grefwe Mörner har låtit anteckna, att han wid ärendets behandling inom utstottet icke deltagit. Från konstwerlden. Långfredagsskonferten i Stockholm till formån för frimurarebarnhuset gafs i Ladugårdstanrskyrkan och upfördes derwid enligt gammal sed Haydns oratorium Skapelsen för en särdeles talrik publik. Solopartierna utfördes af fruarne Michaeli oc Wiuman samt hrr Dahle aren och Wiuman. — Hr Adolj Sjöden per i denna wecka ide mindre än tre konserter; i går i Norrköping, i dag i Linköpina och om lördag i Stockholm. — Om fröten Christine von Post har en fransman skrifwit en biografi, hwarur wi låna några intressanta drag. Fröken Christine von Post är född på familjens herresåäte i närheten af Stockholm. Hon är dotter af general v. Post och dennes fru Christine, född baronessa Ungerns Sternberg. Redan som liten flicka började hon modellera fiaurer af lera, som hon förskaffade sig i ett närbeläget tegelbruk, och hennes lärarinna klagade altid öfwer att hon nedsmutsade sina fläs der. Föräldrarne önskade emellertid utweckla de anlag, fom barnet redan få tidiat röjde, och hou började helt una att med framgång studera under ledning af bildhugaaren Molin samt fevermera under målaren N. Anderson. Hon företog derefs ter en resa till Paris med modren od) erhöll uns derwisning af Agne Tissier, en aj Delaroches elever. Det war på hans upmaning modren efter nå: got betänkante lät Christine kvarstanna i Paris för att ytterligare utweckla sina anlag. Knapt tjugo år gammal, hade hon fubbordat en stor tafs: la Ruth och Naemi, fom utstäldes och prisbe löntes i Mouling och Rouen och slutligen 1863 wäckte upmärksamhet på utställningen i Paris. År 1867 exponerade hon på werldeutställningen ett nytt stort arbete: Mofed utsättes i wassen wid Nilen; figurerna woro i kroppsstorlek. Taflan gjorde stor lyda od) inköptes sedermera af franska regeringen, Från 1869 målade fröken v. Post en stor mängd porträtt. Då fransk tyska kriget utbröt, stod man i bes grepp att öpna ett normalinstitut för damer i förening med en rit oc) målareakademi, fom frös fen von Post skulle leda. Åtskilliga af Frankrikes kickligaste oc) anserdaste män bade fatt fia i fpeten för betta förtag; Henry Martin skulle under:c I filttarsan KA 5 .. gA