Norrländska Korrespondenten – 4 april 1872, sida 1

komiterade för obligationers utfärdande i dessa måtte få införa en mening af det innehäll, att de ej af staden finge upsägas för än efter tio årg förlopp, bifölls på den anförda grund, att pens ningeegare swårligen wilja nedlågga dem i papper, fom de ej fielfwa få upsåga och ej hafwa fäterbet att få utlottade och inlösta före 40 år, men som utfärvaren deremot kunde upsäga, så fort det fölle honom in. De Swenska Nationalsängarnes konsert i aör afton war besökt af wid pass 200 personer. Ute om hr Notini moro brr nationaljångare wål befanta för wår publik — fom med nöje, syntes det, helsade de aamla bekanta od) med ide mindre wälbehag tog kännedom om hr Notinis fälfynt rena, klangfulla och behagliga tenor. Sammanssiungningen war nu fom altid mönstergiltig, och nyanseringen ypperlig. Hwarje nummer aplåderades och sångarne wisade fia tacksamma derför gerom att sjunga kvinnans Iof da capo och def utom gifwa ett nummer mer än fom ftod på pros grammet. Proarammet bjöd endast på en nyhet näml. Ulfåsa brölloppets bröloppåmarfdy arrangerad för kvartett. Efter att hafwa hört detta nummer, som något retade wår nyfikenhet, kunna wi fullkomligt underskrifwa, hwad den skickliae lvartettsängaren och musikkännaren 7RL derom ytrat i Aftonposten för den 22 mars, få lydande: Att lämpa ett musikstycke, komponeradt uteslutande för att frambeswärja de underbara klanafiaurer, fom ligga dolra i fagotten, klarinetten, obenn och andra träinstrumenter, samt förmåla dem i ett wälljudande helt med giaans och violinens toner, att lämpa ett sådant musikstycke, säger jag, för menniskoröster, kan endast ha ett, icke berättigande, utan metiv: kuriesitetens. OM orden, fom lagts under denna musik med dess egendomliga rytm, dem wille jaa fe! Antaaliaen skulle de påminna om den poetiskt målande text, fom för salig bildningssirkelns i Jönföping räkning skrefs till den allbekanta Rappos mansgemarsch, och hwars första strof lydde så här: Kamrater! ut på Wetterns blåa bö—ö—6— ö—ö—ö-ös-—ö-ööööölja, o. s. w. Nästa frerag gifwes sista konserten, hwarefter hrr sångare fortsätta resan norrut. Hurn mydet kostar härwarande flickslöjdskola årligen? Att döma af wår notis i förra numret ffulle den wara werldens åttonde underwerk, minst sagdt; ty der anwifwes skolans årliga utgifter till 8a 9 rrr. Lyckligt säger det fig siälf att saken är omöjlig och wi böra således — utan att derför funna tillwitas alt för mycken sangninism — drista hoppas att unvaå beskyllningen att utsläppa notiser till almänbeteng förwillanded. Det är blott ett par nollor fom saknas och nollorna bes höfwes ibland för att gifwa riktig walör åt de öfriga siffrorna, huru obetydliga man ock want sig att anse dessa nollor. Om det kan wara farligt att skrifwa sju för tu, få är det åtminstone för. araligt att skrifwa 8 vå man menar 800; och sko. lang werkliga utaifter äro — sägom det få godt först som sist — 8 a 900 ror ärligen. Den bal fom til förmån för handelskårens entes och pupellkassa anstäldes å festivitetssalen annandag påsk war godt besökt, om oc ej få tal: rikt som man wäntat. Stämningen war animerad ej minst wid den anlktion fom förrättades 4 de arbeten stadens damer skänkt för änramålet och hwilka naturligtwis woro mydet begärliga och äfwen betingade höga priser. Tillställningen lär ba inbringat omkring 4,000 rdr. Utom de 600 rdr som af behållningen wid färs skapsspektaklet anslogs åt blinde gossen Siklund och de 200 rdr som skänktes ät flickslöjtskolan, har 140 ror anslagits till inköp af en symaskin för barnhemmet. Råättelse. Upaiften i förra numret att enffilda banken antagit 2 damer såsom bokhållare beror på ett misstag. Det lär i detta bånseende bli samma förhållande som i fjol. Wi äro ledsna öfwer denna oriktiga upgift, fom wi likwäl mot. togo af en fullkomligt trowärdig sagesman. Emannel Swedenborg. 3 fredags för hundra år sedan — den 29 mars 1772 — slocknade en stjerna, fom spridt fin glans till de wiraste frets far. Det war Emanuel Smedenborag dörsdag, — en man som brerwid Linne ech Berzelius gjort swenska namnet frejdadt i utlandet. J England, Tyskland, Amerika och Frankrike utges nu med stor sorgfällighet Swedenboras arbeten både på urspråket (latin) och i öfwersättningar samt toms menteras med samma nit, möda och omsorg, fom forntidens klassiska författare. Med yttersta bes gärligbet upletas och allmängöras på flera språk de minsta bref eller anteckninaar af och om honom. Det är ej endast Swedenborgs religiösa och teosofista arbeten, som röna denna upmärksamhet, utan nästan företrådeswis hans profant metenskapliga, sedan man kommit till insiat om, att han