Norrländska Korrespondenten – 2 april 1872, sida 2

kvikt och skämtsamt so ar, som högeligen förtjuste löjtnanten. Från denna dag var den glade löjtnan tens hjerta oåterkalleligen fängsladt af den vackra Blekingsflickans enkla behag. Löjtnanten hade för sina vänner skrutit af sina eröfringar och betygat sitt förakt för det kvinliga könet, hvilket han ansåg blott som ett slags bihang för mannens njutningar, men när han nu vid utkomsten från fiskarhyddan bedyrade, att ?Aspö ros var den skönaste varelse på jorden, nickade vännerna betydelsefullt åt hvarandra. Följande dag undvek löjtnanten sitt vanliga sällskap, skaffade sig en båt och styrde kosan nästan utan att sjelf veta det till Aspö. Kommen i land drogs han magnetiskt till den lilla fiskarhyddan, men stannade obeslutsam ett stycke derifrån. Han visste icke hvad han skulle förebära som ärende för att komma i närmare beröring med fiskarfamiljen, ty om han inträdde i hyddan utan ärende, skulle han få myeken likhet med en profryttare och detta ingalunda tala till hans förmån. Emellertid kom honom slumpen här till hjelp. Medan han stod der och öfvertänkte, hvad som var att göra, hörde han plötsligen ett ängeseskri bakom sig och när han vände sig om, såg han Anna fly med vindens hastighet, ifrigt förföljd af en ilsken tjur, som var nära att uphinna henne. Lbjtnanten ilade fram, drog blankt och stötte sin värja i djurets sida; men som värjan var slö som en såg, inträngde den blott ungefär ett tum i sidan på tjuren och retade honom enast ännu mera. Rasande vände den sig mot döjtnanten ; denne försökte ila undan, men han