Norrländska Korrespondenten – 2 april 1872, sida 2

skulle hållas strax efter Rolfs återkomst, hvilket han hoppades skulle inträffa inom tre månader. När han var i ordning afreste han till Karlskrona åtföljd af föräldrars, svärföräldrars och fästmös välsignelser och lyckönskningar. Afskedet från den sistnämnda blef mindre smärtsamt, än man skulle kunnat tro, ty Rolf hade en fast karakter och tänkte, att de tre månader voro ingen evighet och när de voro förflutna finge han ju, om lyckan var god, trycka sin Anna såsom make i sina armar. Hoppet och lyckan logo ju i sin fulla gestalt mot honom och det var derföre icke shäl att förtvifla för några veckors skiljsmessa. Rolf gick derföre med lätt och gladt hjerta ombord på fregatten, som strax derpå lyftade ankar och afseglade. — Stackars Rolf! Annorlunda än du forestält dig du skulle finna det vid hemkomsten.