Den vansinnige. (Novell af Uehlor) (Forts. fråa n:r 37.) Återigen måste Anna nedslå ögonen för Rolfs ljungande blick. En paus inträdde, men om en stund uplyftade Anna åter ögonen och skädande med en lång blick in i Rolfs trofasta öga svarade hon: Jag skulle i så fall svara: Ja. Rolf, afven jag älskar dig och har älskat dig från barndomen. Rolf tog ett skutt af glädje. Hvar och en som älskar eller har älskat, kan tänka sig den kärliga cen, som nu följde, hvadan vi anse oss icke beköfva närmare skildra den. Vi kunna blott tillägga, såsom en naturlig följd, att de unga tv samma afton voro ett förlofvat par, behörigen välsignade och förmanade af de förtjusta föräldrarna, som nu sågo sin käraste önskan upfyld utan deras mellankomst. Att ingen glädje finnes oblandad fick Rolf bittert erfara följande dagen. IIan fick då nämligen ordres att om tvenne dagar infinna sig i Karlskrona, emedan ångfregatten Vanadis fått hastiga ordres från Stockholm, att genast afsegla på en expedition till Medelhafvet. Till epedilionen fick endast dugliga och pålitliga sjömän utses och Rolf blef bland de utvalda. Detta var visserligen mycket smickrande, men Rolf hade i detta ögonblick helst önskat motdsen. Men konhliga ordres måste ovilkorligen ydas och Rolf gjorde sig derföre i ordning u afresan. Det blef beramalt att brölloppet