Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1872, sida 3

lingarna äro säljarne nu affordrade, och hwarige nom åboarne anse fia förbindrade att utöwa den dispositionsrätt öfwer skogen, fom dem för när warande eljest lagligen tillkommer; att då köparne ej lunnat känna det större eller mindre utmål, som kommer att wid pågående eller blifwande afwittring i fråga warande hemman och lägenheter tillägaas, köpestillingen med all sälerhet bestämts få låg, att köparne hafwa sin stora förs del af köpen, äfwen om det enligt författuingarna minsta möjliga utmäl i skog oc) mart warder hem: manen och lägenheterna tillerkändt; att det derför knapt fan sägas wara af någon egentlig wigt för åboarne, om vetta utmål blifwer större eller mindre; hwaremot köparne till skogen, hwilka hafwa det största intresse af, att samma utmäl warrer få stort fom möjligt, ide torde uns verlåta att arbeta för detta mål, om nämligen köpen lomme till stånd; att köparne, som förbehällit sig rättighet att till strömbygnoder, flottbommar ock, i och för åt: kommande af de gröfre träden fälla undermåttigt timmer, sålunda betingat fig wirke af få små ris mensioner, att, jedan skogarne blifwit genombhuggna, hwilket fan ske inom ganska få är efter tons traktets tillämpning, erforderligt husbygnadswirke tommer att för lång tid faknas; att köparne disponera öfwer dambygnader och ramiwatten, hworigenom äåboarneg egor och ängar wid flottlederna mäste blifwa mer eler mindre skadade, särreles fom swåriahet möter för fon: troll deraf, att damluckorna på ala ställen warta öpnade och tillslutna på de tider, fom äro e lag föreskrifna; att då en med skogens framtida bestånd fören: lig årlig afwertning och försäljning ar skog är att i Lappmarten eler skogsbygd anse såsom en binär ring, hwilken i synnerhet under mifwärtår fram: stär såsom särreles behöflig, de åboar, som förs sält afwerkningsråtten till fin skog, dymedelst beröfwat fis jjelfwa oc efterträdarne på deras hem: man under en läng följd af är all möjlighet til denna bijörtjenst, fom påtagligen iframtiven skulle blifwa större, i den mån wirkesprisen hösjas; att ehuru wäl företrädesrätt till arbetsförtjenst i och för skogsafwerkningen synes i töpebrefwen wara åboarne förbehånen, denna förmån torde wara af ringa betyrelse, enär ersättningen för i fråga warande arbete fan af töparne sättas få låg, ati någon fördel jör säljarne ej upstår; att en mängd andra köp om skogsafwerkning i berörda socknar af enahanda beftaffenhet fom de ofwan anförda äro under upgöretfe eler kanske redan uppgjorda, i följd hwaraf och tå nämda bo: lag samt konsul Lars Glas, som är störste dele gare och disponent af Santwikens ångsåg mid Ume elf, dele äro egare af åtffilliga hemman och nybyggen i Lycksele socken och tels i andra faftig: beter derstädes hafwa inteckningar, hwilka ej lära tunna ur fastigheterna utgå utan dessas försäl, jande, afwerkningsrätten på största delen af de inom Lyckfele lappmark wid Umans och Vindelns wattendrag belägna hemman och lägenheter, på hwilka någon nämnwåärd skogstillgång numera fun: nes, stulle komma att disponeras af bolaget J. Dickson Å komp. oc Sanrwikens ångsågsegare, om nämligen dessa för de enskilde säljarne och deras fastigheter äfwensom för orten i allmänhet högst förderfliga och olyliga skogstöp icke tunna häfwas; att skogstillgången på de hemman och lägenheter, som af werksegare innehafwas, eller hwarpå dessa nu förwärfwat fig afwerkninasrätt på femtio år, med all säkerhet förswunnit wid utgången af denna tidrymd eller kansle långt förut; att sålunda och enär ve tronoparter, hwilka ef: ter afvittringen i Lappmarlen blijma kronan för: behållna, torde erhalla en jemförelsewis inskränkt areal och af sådan anledning ej kunna lemna det skydd emot fjellwindarne, fom för vegetationen ounvgängligen erfordras, det är att befara ej alle: nast, att en stor del af den till timmer dugliga ffogen warder i Lappmarken inom en ej aflägsen jramtid nedsäld, utan oc att för orten, dess upor: ling och befolkning tomma att upstå högst menliaa följder af skogsafwerkningen, om densamma ej tan insträntas och stäfjas; att så wäl af i fråga komna skogsköp fom oc af erfarenheten i öfrigt är ädagalagdt, att almogen i länet dels ide inser det wärde skogen eger och i ännu högre grad kan komma att ega, dels ock icke förstär att bewaka sina intressen, utan, när en penningesumma erbjudes, lättsinnigt afstär eganderätten till skopen, hwilken pä flere ställen är af oberäkneligt wärde bäde i och för sig och för fkogens inflytande på vegetationen och tlimatista förhållanden; samt att det derför endast torde wara ilapftiftningswåg, som nagon aräns kan sättas för i fråga mas rande skogsförödelse. Med anledning af det ofwan anförda hemftäler derför landshöfding Almqwist, att k. mit skulle för nyssnämda ändamål widtaga åtgärder, fom fyr nas wara af behofwet högt påkallade, om ej den dugliga skogen i Lappmarken skyndsamt skall gå y . AAS A AH : M Ätrar 444 Å c PETA BTM