Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1872, sida 1

återremiss sluta sig till den äsiaten att man borde bog k. m:t begåra en utredning of bur förhållans ret gestaltate fig inom de olifa kommunerna och wånta med att göra en förändring till dess man finge en kommunal statistik uprättad. (Pi ati tiska Centralbyrans förslag är början ajlord för att få en såran i flera hänseenden önskwärd fa tistik utarbetad). Piluraliteten, några och 50 mot några och 20, wille ide tillmäta anmärkninaarna om den öfwerwäldiaande stora rösträtten någon betytenhet då man aldria hört upaifwas bestämda exempel på att ett förtryck utöfwats, och kunde ej heller gå in på att rösträtten för dyrbarare fas brifgantäganingar o. d. samt för berasbrut skulle benränsas på förefluget sätt. Proportionen mel: lan pluralitet oc) minoritet war i Andra fommar ren 82 mot 42, ungefärligen densamma fom i Första kammaren, men att tömma af vistusfionen skulle det warit alldeles motsatta opinioner som i bwardera kammaren framkallat enahanda slutresultat. Härwid bör obserdaras att inaen af be s. k. ledarne bland landtmannapartiet yttrade fin, men att br Lars Persson, som förenat sia med br Engman inom utskottet, lärer wara en af lera: möterna i den fomitg af nio förtroendemän fom lanttmannapartiet inom fia utsett för ledninaen af wal m. m., hwilket skulle funna ge hang åftar ter mera wiat. Det andra pssitiva förslaget af utskottet att ffolvåren skulle sjelt så utse fin ord: förande, bar entaft af Andra kammaren bliswit gottändt. Första tammaren ansan fia ei böra på längre än till ett stargande i öfwerensstämmelse med br Faxes wid 1868 års vifsdaa yttrade mes ning att i stolrådet skall kyrkoherden eller den hans ämbete föreftår wara ortförande, derest ej stiftstyrelsen, på anmodan af kyrkoherden, eller eljest, finner skäl att annan ordförande förordna!. Det äligaer nu utskottet att försöfa sammanjemka veesa famrarnes olifa beslut, men många utsiater att ret lyckas synes ej wara för handen och vå förfaler äfwen denna ifrågasatta äntring. Den sista hemställan nlskottet gjort till riksragen, om en anhållan hos k. m:t att förelägaa riksdagen förslag till fåran ändring eller förklarina af k. Förordningarne om kommunals:yrelse i stad och på landet, att de ärenden hwilka böra hänföras till fommunen8 gemensamma orbninggoch bushållninasangelägenheter må blifwa i ofwan antydda fyjtning närmare bestämda, blef ecksä ganska oc midt bedömd, ide minst i Andra kammaren, der man wäntade finna mesta sympatierna för densamma. Utskottet hade nämligen i fin mor tivering uttalat sig så swäfwande om hwilka angelägenheter skulle räknas till gemensamma ordnings och hushållningsanlägenheter att man ide kunde inse hwad med ofman antyrra fylt: ning menades, och i affeende på kommunens bis drag till järnmwäaganläggningor, fom mäl ffulle ut: göra den hufwurjafliga werkande anledningen til hela förslaget, yttrar utskottet, huruwida frågan om unterstöd åt enskilta personers eller bolags järnwägsföretag bör i en blijwande lagstiftnina särskiltt uptagas, tilltror utskottet fia nu ej ber dömma. Först tog br Asker ordet och karaktäri serade framställningen såsom den märlwärdighet han hört: att representationen skulle berzära af kongl. mit en omyntiabetsförklarina för fommu nerna att de ej slulle få besluta i fina eana anges länenheter. Han protesterace i fin kommuns namn bestämdt häremot och wisoure bur Gefle kommun jåwäl wårdat sina ekonomiska angelägenheter att ven ej beböft benära någet af staten för fin nya tomtrealerina, oaktadt den kostat 100.000 rer, och kunnat anslå 50,000 rer till nytt skolhus. Han erinrade om det järnwägsföretaa för deltagande i hwilket Gefle kommun nåstan enhälliat b.slöt fig, och citerate exempel på huru mineriteten ferermera blifwit öfwertygad om att majoriteten haft rätt, hworföre han warnate för att bygaa faxrftinte ningen på arund af majoritet och minoritet, hwil ka tätt funna werla. Hr diibbina kallare den för slagna skrifwelsen rent ut opassande och hr Nils Larssen kunde ej finna hwarför ide även wattenledningar och gaswerksonläganingar skulle kunna inräfnas bland inrustriföretag. Or Carln förs swarade utskottet fom angijwit den ristning man borre inslä för att bland annat frårja ifwern för särnwägebyganaderna. Laastargantena äro nu få obestämta, att resevingen i lifartade fall fattat olita beslut. Staten Är en bögre makt än fommus nen ech lagarna böra wara affattade få att de skycta äfwen minoriteten. En reaktion har redan inträdt emot te äfwentyrliga företagen. Hr Eh: renborg, motionär i frågan, stälde fia äfwen fom utskottets förswarare, och inwände bland annat att bet ide were wärdt att tala få mycket om fjälfstyrelse, då kemmunerna redan bafwa fina för: myndare i kenungens befallninashafwande och ci viltepartementet. Å andra sidan urträdde arefwe E. Sparre ech kastade i ett pikant anförande en få löslia daner öfwer utskottets förslag att dess öre derigenom (2) ohielpligt afgiordes. Han Yttrare fin förwåning först öfwer att en tioekussien pågått i 9 timmar öfwer en fråga fom reran fallit ae: nom Första kammarens beslut. Man bar hört