Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1872, sida 1

Langre annonser bora unlemnas samma dagar sore kl. 12 m Andra kammaren. Efter fullt tillförlitliga anteckningar återgifwa wi detta anförande ordagrant: vSnnan den egentliga öfwerläggninaen i anleds ning ef Konstitutionsutskottets nu föredragna mes morial angående fullbordad gransknina af de i statsrådet förda pretokoll börjar, wil jag med nås ara ord oförtydbart anaifwa den hållning jag uns der öfwerläggningen kommer att iakttaga. Här wid will jag ide lemna något bidrag till det mydna fom tillförene är taladt och äfwen skrifwet om statsrårets answarighet enligt arundlagen. Jag will enrast erinra om den bestämda och spesifika åtskillnad, fom förefinnes emellan bestämmelferna i 106 S och 107 S regerinasformen. Den förra handlar om juridiska rättsfrågor, den sednare om politiska opinienssaker. J ten förra faststållas statsrådets juritiska answarighet inför lapa doms stol, d. w. s. Riksrätten; i den sernare dess polis tiska onswaorigbet för riksdagen. Nu har Konftis tutionsutskottet ti ifrånawarande memorial förs flarat att wid den jemlikt grundlagarnes ftadgande företagna och fullbordare granskning af statsrädaprotokollen anlerning ide förekommit att mot nås gon ledamot af statsrådet tilämpa 106 Reges ringsformen Wid sådant förhållande fan före wäntas, att under den stundande öfwerlåganingen ide någon skall framställa anmärkning, att statsrådets ledamöter uppenbarligen handlat mot ri kets garundlag eller allmän lag eller tillstyrkt öfwerträrelse deraf eller eljest ajort fia skyldige til någet af de fel, hwarom i 106 Reacrinasfore men förmäles. Skulle emellertid mot förwäntan sådana anmärkninaar förekomma, kan jag för min del icke fästa något afseende wid desamma, sasom framställda af obehöriga personer på obehörigt rum. An mindre kan det ifrågakomma att jag stulle på obehöriat rum bemöta desamma Faslän tillämpning af 106 Negerinagform-n ide ifrågakommit, bar rot Konstitutionsutskottet funnit fonungens rådpgifmareg åtaärd rörande det i memos rialet närmare omförmälda ärende annäende faltställande af höasta äldern för rekryter af indelta armcken wara af beskaffenhet att böra enliat 107 S Regeringsformen hos riksdonen anmälas. Jag håller Konstitutionsutskottet räkning derför att det ide inskränkt fia till att endast göra en naken ans mälan om den klandrade regeringsåtgärden, såsom 1868 års Konstitutionsutskott i likartadt fall gjore de, ett förfarinagfätt, fom jag då tog min friheten att ogilla och farafterifera såsom ett försök att föra fram med kanoner, då man ide tilltrodre fig att ens slossa en pistol. Öppet och oförbehållsamt, såsom det anstår de af kammarens herrskande mas joritet i Konstitutionsutskottet insatta förtroende. män hafwa deesa till stöd för fin anmälan åbes ropat 107 8 Regeringsformen och derigenom otwes tydigt angifwit, att af ifrågawarande anmälan fan resultera en sådan skrifwelse fom i åberopade g omtalas, d. w. s. en skrifwelse hwari riksragen hos konungen anmäler sin önskan att han wille wille ur statsrådet och från ämbetet slilja dem, emot hwilka anmärkning blifwit ajord. Lika litet som jag will frammana en sådan skrifwelse lika litet will jag göra något för att afböja densamma. Jag anser twärtom önskliat, att ret misstroende, den bitterhet, bet missnöje, fom ware sia till fölid af nu klandrade regerinasåtaärd eller af en eller annan anlednina må finna finnas inom reprefens tationen mot fonungens nuwarande rådnifmare, får fritt uttala fia. För min del får jag öppet förklara, att, om representationen bofer någon önskan, att dessa rådaifware afläasnas, jag ide känner åtrå att fortfarande werka såsom fåran, om jaa öfwerhufwud känner någon fåran åtrå alls. Med en af antifeng män fäörer jan derföre: Saanar det staten, få slå til; finner kammaren rikets wäl det kräfwa, må då kammaren besluta att genom skrifwelse till konungen anmäla fin öns skan om de nuwarande rårgifwarnes skiljande ur statsräåtet och från ämbetet. Jag begår innen misskund, intet öfwerseende och är bererd att bära följderna af hwarje mitt rårslag. Aktningen för mig sjelf förbjuder mig derföre att deltaga i ten blifwande öfwerläganingen. Grannlagenheten mot kammaren ålägger mig och att icke inblanda mia deri. Dermed will jag ide hafwa saat, att utgåne gen af öfwerlängningen är mig likgiltig. Jngen menniska fan wara tlifgiltig för medmenniskors ombtöme oc) allra minst funna konungens rådaaifs ware wara det för representationens. Men äfs wen om det beslut, som kammaren kommer att fatta, skulle utfalla orvnsamt för konungens råds gifware, fall vet ide funna jäfwa ret inre witnegbörd mitt samwete aifwer min, att jag i egenskap af fåran, såwidt min blid och mina insigter räckt, ständse sökt iakttaga rikets sannskyldiga nytta, att lap, såwidt ett menniskohjerta fon utransokae af den inom hwars bröst det klappar, warit omäldig och att jag för att med drift sköta mitt förtroendeämbete anwändt dagens stunder och någon gång äfwen nattens; och jag är fullt förwissad att mina medbröder funna witna med fia sjelfwa retsamma. GAAAA 444O12 Ill mi FA ta Came