Den vansinnige. (Novell af Uektor) (Forts. fråa n:r 33.) ?Se så, yttrade direktören, nu är den häftigaste krisen öfverstånden för denna gång. Känner ni något närmare denna mans lif? frågade jug med djupaste intresse. vJa, o svarade direktören. ycrenom en tillfällighet har jag fått god underrättelse derom. Jag har antecknat ult, som Jag kunnat få reda på och om hans ölen intresserar er, så kunnen J af mig få låna dessa unteckningqar. n Vi äro er mycket tacksamma för detta anbud och vilja straxt begagna oss derafo, sbarade jag. ! låt mig genast få dem, o utropade löjtnanten. Jag kastade en blick på honom. Hans ansigte var eldrödt som af den starkaste feber och hans ögon brunno af en sällsam eld. Jag stod just i begrepp att fråga hur det var med honom, då fånen med dof röst började sjunga: Anna, min ficka, Kom, mot mig blicka; Ack, blif min maka, Jag ej försaka Vill denna fröjd; Den skall mig alltid Göra förnojl. Måndag och Tisdag, Onsdag och Torsdag, Fredag och lördag,